Pirates, Ahoy! (Rollspel)

" Samling på däck hörde Leo att kaptenen skrek långt nedanför han väktes från sina tankar och klättrade ner på däck. Han hoppade ner och funderade på vad som stod på

Jack nickade nöjt när kaptenen äntligen gav order. Han ställde sig vid kaptenen, redo att få sin första uppgift om skeppsråtta.

Dominic andades lättat ut. Äntligen. Han lutade sig mot relingen och försökte ta in hela situationen och det han var på väg att göra, det han skulle lämna bakom sig. Han smekte silverkrucifixet innanför skjortan diskret, inte helt säker på hur väl religiositet togs emot på ett piratskepp. Det kunde säkert föra otur med sig, för en sak var säker. Pirater är vidskepliga som få.

Leo stod redan lutad mot religen och ville åter igen upp. Han såg ut mot havet.

Trip masade sig med avspända steg mot samlingen. Han undrade vilken av dessa filurer som tagit upp idén om en presentation. Det var inget man brukade göra, och såvitt Trip visste hade allt funkat bra ändå. Men när kaptenen kallade var han tvungen att göra något så han följde order och gick fram till Roses sida.

"Du kunde inte ha blivit av med ditt berusade tillstånd i något annat än vår proviant?" Den ekande sparken efteråt är nog för att kunna dela Caydens huvud i två men innan Cayden har hunnit säga något till sitt försvar har Pelter försvunnit utom hörhåll. Cayden förstår dock innebörden av den där sparken - det hade inte kunnat vara tydligare om hon så hade skrikit det rätt in i hans ömtåliga öra. Skärp dig. En baksmälla är inte skäl nog för att dra hela besättningens anseende i smutsen.
Så det är anledningen till att Cayden biter ihop vid ljudet av de lätta knackningarna på silltunnan och faktiskt kommer upp ur den när den nya rekryten ber honom. Av ren reflex börjar han skaka saltet från sillen ur håret men slutar tvärt vid smärtan som det frambringar. Cayden tar förresten tillbaka det där om att Pelters spark nästan hade delat hans huvud mitt itu - jämfört med busvisslingen som nu kommer över hennes läppar var sparken inget mer än en av de små bjällrorna som den förre kocken hade haft fastknutna i sitt toviga skägg.
"Samling på däck allesammans." Ja, Cayden är redan samlad på däck så vad är meningen med att försöka röja hans bekymmerslösa fasad med ytterligare ett huvudklyvande läte? Och hurra, som för att göra hans dag ännu sämre måste styrmannen ställa sig och se viktig ut vid sin kaptens sida. Fan, Cayden hatar den mannen med sin tystlåtna överlägsenhet och sitt fula namn som inte kan vara annat än påhittat. Var hela skeppet fast beslutet att tvinga honom över relingen eller vad? Då han masade sig fram till den nye rekryten - Dominic? - var det med en mördande blick gömd under ett bekymmerslöst leende.
"Nöjd nu?" frågar han glatt när han lutar sig mot relingen bredvid pojken och hans blick faller på handen som smeker något under skjortan. "Jag skulle inte smeka på mig själv öppet om jag var du", fortsätter han lika glatt. "Det kan ge ut fel signaler om du fattar vad jag menar?"

Dominic rodnade häftig och spände instinktivt blicken i Cayden, men hajade till vid reptilögonen som kisade i solljuset. Skeppet tycktes gunga till lite på ett sätt som inte tycktes ha med vågorna att göra, så skrämmande var det.

Dominic tog hastigt ut handen ur skjortan. Istället började han vissla en melodi, högt och ljudligt, samtidigt som han smålog men utan att titta på Cayden.

Cayden kan inte låta bli att känna sig nöjd över reaktionen som han frambringat från pojken och rodnaden matchar hans hudfärg på ett väldigt klädsamt sätt.
"Jag hoppas att den där rodnaden inte har något att göra med vad jag nyss fick bevittna, hm?" fortsätter Cayden, mest för att försöka få pojken att sluta vissla. Cayden är inte musikalisk så han vet inte om själva visslandet i sig är melodiskt och rent eller ej, men att det skär i hans stackars bakfulla öron är nog för att vilja få honom att stoppa det.

"Är inte du för gammal för att fråga en ung pojke om sådant?" svarade Dominic och fladdrade skälmskt med sina svarta ögonfransar, med kaxigheten som ett försvar mot den här mycket märklige mannen.

"Är inte du för ung för att vara en deprimerad singel?" kontrar Cayden med ett snett leende som hade nått upp till hans gröna reptilögon om de hade varit korrekt inopererade. Förresten kan han inte vara så mycket äldre än den här pojken, egentligen. Det kan inte ens vara tio år emellan den, inser han då hans ögon sveper över pojken på jakt efter tecken som kan avslöja hans ålder. Det kanske var dags att sluta referera till honom som 'pojke'?