Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag stirrade ut i natten och funderade.

Jag måste göra det här.
Jag kunde inte leva med ovissheten längre.
Jag sprang fram till mitt hus och kollade genom fönstret.
Nadja syntes inte, men pappa var där. Han pratade i telefon och rynkade pannan i flera veck.
"Vad har hänt Nadja? hördes pappas röst. "Vars ligger du, vilken våning och vilket nummer?" frågade han.
"Våning 3 rum 24 " hördes nadjas röst.
3 och 24, det måste jag komma ihåg!
Jag genade mellan gränderna och när jag kom fram till sjukhuset tog jag ett stort hopp upp tredje våningen.
Jag tittade in. Det var inte nadjas rum. Det var en gammal dams

Jag undrade vad Bree hade för sig och varför hon ville att jag skulle stanna här. Jag var riktigt orolig. Jag kan inte, verkligen inte leva utan henne!

Jag slog in fönstret hos den gamla damen och hon satte sig käpprakt upp i sängen.
Nåja, jag ville ju inte döda min egen syster så det var väll lika bra att släcka min törst här.
Jag drack den gamles blod och smög sedan vidare, ut genom dörren och till Nadjas rum.
Jag hittade henne efter ett tag.
Hon hade ett stort bandage runt foten och huvudet. Och hon sov.
Jag blev nästan glad.
Jag smög tillbaka till tanten och ut genom fönstret.

Nu hade Bree varit borta ett tag. Jag var riktigt orolig.

Jag hoppade ut ur fönstret.
Jag visste att Diego skulle vara orolig när jag kom fram, men det kunde inte hjälpas.
Jag började färden mot berget och han fånga två människor på vägen.

Hon hade varit borta mycket längre än en vanlig haft skulle ha tagit. Jag började tvivla på att det var jaga hon gjorde.


(Det ska stå jakt men smileysarna är i vägen.)

Jag började springa och snart såg jag Diego.
Han stod med ryggen mot mig.

Jag höll på att bli galen av oro vid det här laget.

Jag smög på Diego bakom honom och hoppade på honom för att skrämmas.