PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mia var verkligen nära nu att ramla ner från stolen. Hon blev också räddare och oroligare. Hon trodde det hon drömde var verklighet. "Snälla....hjälp" mumlade hon och det började till och med rinna lite tårar från hennes slutna ögon.
Plötsligy slog hon upp ögonen och blinkade lite för att vakna till.

Till slut så tar Benjamins smått, vad kan man kalla det? Ridderliga sida kanske? Detta gör så att han går fram till henne och gör ett försök till att väcka henne, men det fungerar inte. Fast sedan så vaknar de otroligt nog så vaknar hon för Benjamin verkade inte lyckas med det, inte speciellt bra åtminstone då han trodde att han bara gjorde det värre.
"Hur är det?" Frågar han dumt nog när hon vaknar.

Mia minns först inte riktigt vart hon är. Har hennes föräldrar fångat in henne och tagit henne hem?! Men tillslut minns hon och vänder huvudet mot Benjamin när hon hört hans fråga.
"Jag hade en väldigt hemsk mardröm, och jag trodde den var verklig, inget farligt egentligen...". Hon torkade bort sina tårar som var kvar på kinderna och skämdes smått. Hade hon börjat gråta i sömnen?

Benjamin ser fortfarande lite oroligt på henne.
"Vill du berätta om det? Eller har du turen att redan ha glömt den?" Frågar han neutralt nog, även om han kanske borde ha lite mer medkänsla för henne. Något liknande åtminstone, kanske ett tröstande ord, det borde väl hjälpa lite. Det borde vara bättre än det han själv just sagt.

"Jag kommer fortfarande ihåg, som om det verkligen hände.." mumlade Mia. Hon sänkte händerna från sitt ansikte och knöt de i sitt knä istället. "Jag drömde att jag var i en skog, mitt i natten, och...något jagade mig, jag hatar den känslan, att fly och fly från något hemskt fastän man vett innerst inne att man ändå kommer bli fångad och dödad".
Mia lät blicken också sjunka mot knäet. "Hur är det med dig? Har medicinen hjälpt än?".

"Aha..." Säger Benjamin som försöker komma på ett bättre, tröstande, medlidande svar men misslyckas och liksom ger upp på det. Benjamin nickar kort på den andra frågan. "Tror det." Svarar han lite tvekande.

"Hm...om den hjälper så kanske jag ska skaffa mer..." sa Mia fundersamt. Det skulle ju göra Benjamin friskare snabbare då.
Hon tog sig upp från stolen och fyllde glaset med vatten och räckte det sedan mot Benjamin. Hon hade tvingat honom att dricka väldigt mycket men knappt druckit själv.

"Nej tack." Svarar Benjamin på båda frågorna. "Jag tror det kommer fixa sig, av sig själv liksom." Fortsätter han eftersom han inte haft några kraftstörningar än så länge så är det ett superbra tecken, faktiskt. Åtminstone enligt Benjamin.

"Men det skulle gå ännu snabbare om du fick mer" insisterade Mia. Hon lät bestämd igen och det var lite svårt att hindra henne då. Samtidigt som hon ville ha något att göra, och hjälpa Benjamin.
Hon drack själv upp vattnet då han inte ville ha det och kände sig piggare.

"Jag kommer må fint, dessutom så finns det en stor risk att de faktiskt hittar dig den här gången." Säger Benjamin, som vägrar att släppa iväg henne efter mardrömmen och att de dessutom letar efter henne inne i staden. Benjamin inser det inte men han låter rätt orolig på rösten också.