Hungerspelen (24 stycken)

Eliin

Jag reste mig för att gå en lite bitt bort från skogen, Kag visste att karriäristerna var kvar så jag han så långt jag kunde för att inte stöta på dom, jag hade gått till andra sidan arenan på en kvart

((påminner igen. NAMNET!! Det kan faktiskt bli lite jobbigt för vissa att hålla ordning på vad alöla spelar för filurer, vilket kan leda till en hel del missförstånd))

Liam

Jag lät Hanna dricka lite. Sedan ryckte jag vattenflaskan ur hennes grepp och tog flera djupa klunkar. Sedan torkade jag mig om munnen och höll ut flaskan.
"Någon mer som vill ha?" frågade jag.

Ellie hoppar ner från trädet och börjar springa från karriäristerna. Skulle hon möta någon? Tanskar untan svar snurrade runt i Ellies huvud och hon ko till en sjö. 'Paus' tänkte hon och fyllde väskans vattenflaska.

Eftersom det forfarande finns platser finns det någon chans att få joina?

Hanna.

(Vad är det för tid på dygnet?)

Smått irriterad över att Liam bara tog flaskan sparkar jag till en sten som flyger över marken och skrämmer iväg en fågel.
-Så, har vi några planer? Frågar jag.

Oliver

Oliver sa inget utan åt bara av sitt äpple medan han skådade situationen. Han undrade om Hanna var en lättretlig person och log vagt vid tanken. Det påminde om hans mamma.

Liam

Jag fortsatte att leta mat. Det var inget som såg helt fräscht ut. Jag hittade några ryggsäckar, men inget i dem var särskilt intressant. Men så hittade jag en, där det låg tre grillade kaniner och två bröd. Jag satte på mig den och gick tillbaka till de andra.
"Har hittat lite kanin och sånt hörni" sa jag.

Hanna


-Gött! Utropade jag. Ska vi äta eller jaga? Fortsatte jag och sparkade till en kotte. Den flög i en liten båge och crashade i Olivers äpple. Jäklar, hoppas han inte dödar mig.. faktiskt var det ju så. Man visste inte när man skulle bli dödad.

Liam

"Är det någon här som kan jaga eller? Jag kan inte jaga snabba djur i alla fall. Inte snabbare än människor" Efter att jag hade sagt det, kom jag på hur obehagligt det lät. Jag kunde bara jaga människor. Jag var för tränad. Jag var en mördarmaskin. Plötsligt fick jag nästan panik. Jag ville ut ur min kropp. Min muskulösa kropp var plötsligt en börda. Men för att överleva på arenan behövde jag den. Jag fick stå ut med paniken.

Eliin

På andra sidan arenan hoppades jag att ingen var. Jag tog fram min båge för att vara beräd ifall någon kom, jag stönade till när jag trampade i ett hål. Som tur var det inte så farligt så jag kunde ta mig upp med mitt dåliga knä.