In Wonderland (PRS)

Alexa hänger bara med, så snabbt hon kan också. Försöker att hänga med i Hattmakarens långa steg och hon hoppar nästan högt när Mallyumkin hoppar upp på hennes ben. Vilket skrämmer henne, fast hon lyckas hålla sig i styr.

De kom fram till porten och han sa snabbt till Alexa "Försök få upp porten". Sedan så försökte han mota tillbaka vakterna som närmade sig mot de. Stayne försökte också tränga sig fram.
Mally klättrade upp på Alexa oc hoppade från henne till Hattmakaren.

"Fixar det." Svarar Alexa, samtidigt som hon försöker få upp den. Den går inte upp, den är låst. Nästa sak Alexa kommer på att göra åt faktorn att den är låst är att försöka låsa upp den är att svärdet - de äckligt konstiga och skumma levande svärdet - får låset klicka runt. Åtminstone med spetsen. Sedan går det inte så bra längre när hon knappt undviker Herr Svärds svärd som placerat sig ungefär där hennes hals förut var och hon sitter på marken. Alexa får inte ens fatt på svärdet igen innan hon kryper därifrån.

Hattmakaren skulle precis slå bort svärdet ur Staynes hand då Alexa får låset att klicka till. Han slog sedan bort honom med svärdet då han försökte ge sig på Alexa.
"Bödeln får inte mig idag" skrattade han och sparkade upp porten med ena foten. Han svängde runt med sitt svärd så alla vakter backade undan. Sedan tog han tag i Alexas hand och så drog han med sig henne ut ur slottet medan en hel hjord av soldater var efter de.

Alexa får precis tag i svärdet, tack vare Hattmakarens styrka när hon dras med av honom så lossnar det dessutom. Trevligt, trevligt. Efter det så försöker hon bara hänga med och musen Mallyumkin försöker hålla sig kvar. Men det misslyckas nästan om det inte var för att Alexa lyckats fånga upp henne.

Hattmakaren fortsatte skratta och hans ögon var galet gröna. Han fortsatt att springa med Alexas hand i sin. Som förut var den mindre än hans hand och mycket lenare. Han hade fått ännu mer småsår under veckan i cellen.
Vakterna var knappt tio meter bakom de. Han fick då en ide. Han tog upp flaskan med pishalver och satte snabbt flaskan för Alexas mun för att hon skulle dricka och tog sedan själv en klunk.
De krympte genast till samma storlek som Mallyumkin. Och var på de sättet inte synliga för vakterna.
"Vart har du varit hela veckan?".

"Ehm... jag var bara borta i en dag." Svarar Alexa och knuffar snabbt in de båda under en uppstickande rot som verkar vara tillräckligt stark för att de inte ska krossas under massor med soldaters plåt eller järn-beklädda fötter. "Går det en vecka här då?" Undrar hon en aning förvirrat.

"Nej du var borta en vecka" sa Hattmakaren bestämt och lät sig knuffas ner. Han hade suttit i den där cellen en vecka.
"Tydligen" sa han sedan. Vakterna dundrade förbi och Stayne var med de. Men de kunde inte hittade fången eller flickan. Efter tag gick de tillbaka till slottet och stängde porten bakom sig.
"Nu är det säkert" sa Hattmakaren och kröp fram ur roten. Han vände sig sedan mot Alexa med ett litet leende och gav henne helt oväntat en kram. "Men du kom tillbaka trots att du försvann förut".

"Låter ju ytterst logiskt." Säger Alexa, i tankarna lägger hon till: "I den här världen..." Alexa måste nog lära sig lite mer om det här universumet. Mest för syftet att faktiskt förstå något om det, men kanske var det lite fint att inte fatta vad som händer. Sedan blir hon överrumplad av kramen.
"Klart jag kom tillbaka, vad annars skulle jag ha gjort?" Svarar Alexa smått skämtsamt leende.

"Jag vet inte" sa Hattmakaren. "Jag trodde jag skulle bli avrättad bara". Han sa det med en glad ton som om han inte riktigt fattade vad han pratade om.
Hattmakaren släppte kramen och log fortfarande stort, som ett litet barn. "Kom, nu får vi gå hem till mig och dricka te!".