Sista året på Hogwarts

"Bra, men här är vi som andra elever vet du." säger hon och slappnar ett efter ett av och nickar åt honom. "Jag försöker lära mig, men det går inte alltid." säger hon och flinar och tänker på alla de bråk hon och Cor haft och ja de slutades ibland med slagsmål eller krossade föremål från hennes sida. "Mitt humör är ganska hemskt." skrattar hon roat och slänger sig på sängen. "Men jag lär mig, och jag lär mig att tänka på konsekvenserna." säger hon lägger sig på mage och pekar på sin rygg där de djupa märkerna från Aslan syns tydligt.

"Jag antar att vi är det, det skal bli roligt jag har aldrig gått i skolan" sa Fai och tittade upp i taket. "Du är bättre på det än vad Kurogane är, han brukar jaga mig så fort jag retar upp honom" sa han och log ett av de sällsynta äkta leendena.
"Ja Kurogane hamnar alltid i trubbel när han gör något utan att tänka" sa han och log, det var ofta Fai som fick honom att lösa det även om Kurogane inte alltid uppskattade det. Fai tittade på hennes ärr men sa inget, det angick inte honom och han kunde ändå inte göra något åt det.

"Jag har heller aldrig gått i skolan." säger hon fundersamt och sätter sig upp. "En bok där det står hur man gör föremål osynligt tack." säger hon och en bok dimper ner framför henne som hon börjar bläddra i.
Hon skrattar smått åt Fais ord, "Känner igen det där, gör ofta saker utan att tänka."

"Så hur lärde du dig saker?" frågade Fai undrande och tittade på boken, han kände magin i rummet, han undrade om rummet kunde ge honom vad som helst? Han tvivlade på det, magi hade begränsningar. Han ville ha ett äpple. Strax hade han ett äpple i handen, han tog en tugga av det. Det smakade helt okej.
"Det är något man måste lära sig" sa han leende.

(Enligt någons lag....så funkar det inte att få mat enligt sista boken xD)

"Privatlärare" mumlar hon och bläddrar intresserat genom boken men slår sedan upp blicken på Fai, "I min faders palats, uppfostrades till fin dam för att giftas bort." säger hon och flinar. "Kan säga att det misslyckades, jag är ingen fin dam." skrattar hon och ser åter i boken.

(Jag vet men nu struntar jag i det xD Cara struntar typ i alla regler som Hogwarts har )

"Privatlektioner då antar jag att du har en hög ställning?" sa han och log svagt.
"Jag tycker du verkar vara en fin dam" sa han enkelt och tittade på henne.
"Du gillar böcker va?" frågade han. Han hade lärt sig varenda bok som Ashura hade haft i sitt bibliotek.

"Tarkan, som adel här. Bland de högsta, vi kommer från rakt nedstigande led från Tach, vår gud." flinar hon lite. "Fast nu eller innan vi åkte var jag blivande drottning." säger hon, inte ens skrytsamt som det hörde till vanligheterna.
Hon ser upp på honom och ler lite, "Tack, men inte enligt mitt folks traditioner. Där ska jag inte kunna mycket, gilla kläder smycken och fester. Och inte kunna rida eller hantera vapen. Och så skulle jag giftas bort, jag ville inte det." sa hon enkelt och nickade, "Ja, jag älskar dem man kan lära sig mycket och lära sig nya historier." ler hon.

"Jag har tyvärr bara en prinsessa så jag hoppas inte du tar till upp" sa han leende. Sakura var den enda prinsessan han hade och skulle ha. Hon var egentligen inte hans prinsessa, men han såg henne som det.
"Det är mycket man skall kunna som andra förväntar att man kan" sa han och tänkte på det Ashura förväntat sig att han skulle göra, det var något han aldrig skulle klara av.
"Det har mycket kunskap i sig" sa han endast.

"Bättre för mig, bugningar kan bli bra uttråkade." säger hon och stannar upp hon hade hittat formeln men magin gjorde henne rädd och hon tog sin stav och bara stirra på den. "Ja, och mycket man förväntas att inte kunna." mumlar hon frånvarande och hennes läppar formar ljudlöst formeln.

Fai skrattade.
"Buga är inget som ligger för mig, jag må ha en prinsessa men det betyder inte att jag titulerar folk med deras betäckningar" sa han och log. Det var sant, Sakura var hans prinsessa men han titulerade henne aldrig prinsessa.
"Är den avancerad?" frågade han när han såg hur hon stirrade på staven.