PRS mellan Medi & Shaana

"För precis den här anledningen. Du är i chock, du är ledsen och du var inte beredd. Jag ville inte säga det så här men jag hade inget val." Han såg på henne "Det är något du behöver förstå."

Hon gick och satte sig och höll ringen till sig och hon skakade. Sedan såg hon upp på honom. "Kan jag få vara ensam lite? Jag mår inte så bra.." tårarna rann bara och vägrade sluta. hennes vackra bleka hy var rött och hon såg ner.

"Givetvis." Han gick därifrån med en bekymrad blick på Alice. Trappstegen knakade när han gick uppför trappan och in i sitt rum.

Hon satt och smekte ringen med sin tumme och försiktigt trädde hon den på fingret och hon smekte sedan sitt finger. Att hon hade varit en prinsessa det gick inte in. Snart grät hon igen och begravde huvudet i händerna.

Väl i sitt rum så gick Vladimir fram och tillbaka över den ljusblåa mjuka bomulls mattan. Hans skor sjönk ner i mattan för varje steg.

Snart reste hon sig och gick sakta upp för trappan och lade sig på sängen och hon stirrade på dörren och kurade ihop sig. "pappa.." viskade hon.

När han hörde henne gå upp för trappan så spände han sig och slutade med att gå fram och tillbaka. Trodde att hon skulle knacka på hos honom men ingenting hände.
Han kollade ner på sin klocka, 1 timme kvar tills han skulle möta Rosita.

Sakta reste hon sig och gick längst korridoren och knackade på vlads dörr och hennes blick var tom och hennes hand föll till sidan och hon såg bara tomt framför sig.

Vladimir var framme vid dörren i två långa kliv. "Ja?" Han väntade spänt på att hon skulle meddela honom om vad hon kommit fram till.

"Jag kan inte vara i din tjänst längre." Hon såg på honom. "Jag måste söka upp mitt förflutna. Även om det smärtar mig" Hon ser på honom. "Jag önskar er lycka till."