Vampire lady (privat)

Han tog henne och lade sig och log.
"Tro mig det här är rätt skönt." Han kysste hennes panna och somnade med locket på.

Adriana försökte slappna av, men instängdheten gjorde henne mer skräckslagen än hon klarade av. Men hon höll sig stilla iallafall för att ingen skulle misstänka något.

William vaknade till. "Somna nu mitt hjärta mitt."

På kvällen därpå vaknade William och suckade lättat.
"Vi är iallafall på väg." Han log och hörde Karl vakna till.

"Kan inte." viskade hon tillbaka med ynklig och rädd röst.

Karl vaknar och strycker Kendra över kinden, det var bra att hon sov, tänkte han ömt.

Han såg på Adriana som hade somnat och han log. "vakna nu." han öppnade kistlocket och tar upp henne.

Kendra öppnar ögonen och slår huvudet i kistlocket och William skrattade från kistan.

"Vart är vi?" säger hon yrvaket till honom, hon hade visst somnat tillsist, men hon var fortfarande så trött av att legat på spänn rädd för kistan hela vägen fram.

Karl ler och öppnar kistlocket åt Kendra, "Så snabbt behöver du inte komma ut." flinar han lite.

"Vi är på väg mot Ryssland. Jag tror vi är någonstans utanför London." Han sätter sig upp med henne och ler.

Kendra for upp och såg på sin klänning och såg sedan sig om.
"vart är vi?"

Adriana nickar och gäspar trött och slänger en blick på Kendra, "Du är blodig." kommenterar hon och ser ner på sig själv, det var visst hon med.
"I en båt påväg mot Ryssland." ler Karl mjukt och försöker lugna ner henne.

"jag sa precis att vi var på landet utanför London!" han ser på Karl och Kendra ser generad ut. "Jag vet." Hon tog av sig klänningen och verkade inte ha något problem visa sin nakna kropp och hon satte sig ner på golvet.

"Lyssna då" sa Karl och alla tre ser förvånat på henne då hon drar av sig klänningen, "Varför gör du sådär?" säger Adriana och tänker inte göra det själv, hennes förstörda och slagna kropp ville hon inte visa för någon.