PRS mellan Sideswipe och Ginny!!!!

Efter att ha skrattat så rynkade Hazel pannan mot Kliyde.
"Hur kommer det sig? Att han inte tycker om barn?"

"När han var 20 så blev hans fru misshandlad till döds av fyra killar i 14-årsåldern", svarar Kliyde. "Men det är bara ett ryckte."
Det blir tyst en stund. Nick prutar med läpparna och rynkar pannan. "Finns det nåt som heter 'kycklingmos'?"
Tom suckar och slänger till svar en sked mat i hans ansikte, vilket utbrister till ännu ett matkrig...

Hazel kände inte för något matkrig, så hon duckade för den flygande maten och gick till sitt rum. Hon tog en dusch, bytte kläder och satte sig sedan framför sin dator.
Mike Thompson, Pentagon sökte hon på Google.
Flera länkar kom upp. Hon tryckte på den första.

Michael "Mike" David Thompson är den nuvarande chefen över den mystiska verksamheten på Pentagon. Inte mycket information om Pentagon eller soldaterna finns att hitta för civiliserat folk, men Michael Thompson har ett rykte som drar fotografer och journalister till sig.
Thompson gifte sig vid tidig ålder med en kvinnlig soldatkollega. Bara ett halvår efter giftermålet misshandlades hans fru svårt av ett ungdomsgäng. Varför dessa ungdomar attackerade kvinnan är fortfarande oklart, men de har satts i fängelse.
Kvinnan dog ett tag senare på sjukhuset av de allvarliga skador misshandlingen bifogat.
Thompson återvände till livet som soldat, men var nu mycket bitter. Efter flera år av träning blev han uppsatt som chef över Avdelningen för Högteknologiska Vapen, och snart ledde det till arbetet som chef över hela Pentagons verksamhet.


Hazel stirrade på skärmen i fasa. Det som hänt Thompsons fru var verkligen hemskt, inte undra på att han inte tyckte om barn. Men samtidigt undrade Hazel över hur lite information det stod. Hon sökte runt lite mer, men inga av länkarna gav mer information än den första. Hur hade Thompsons barndom varit? När och varför blev han en soldat? Hade han någon familj?
Hazel kopierade länkarna och satte in de i ett mail till Emmony. Hon skrev:

... *länkar*
Barndom? Anledning till att bli soldat? Familj? Det finns ingen mer information än det här. Är det inte lite konstigt?

Hazel skickade mailet, stängde av datorn och satte sig med en bok.

Efter att ha duschat kollar jag min mail på min laptop.
Ett mail från Haz.
Jag läser snabt igenom det och skriver ett svar.

Jag vet inte... Mike är som den mest hemlighetsfulla mannen på planeten. Det som står på internet är det som alla här vet.

Hazel kände sig ganska dum som mailade med en person som bokstavligen satt på andra sidan korridoren, men hon skrev ett svar:

Well, maybe not. Någon måste ju veta något mer. Det är något konstigt med den här historian... Ska vi snoka runt lite?



((This will be fun :3))

Jag suckar. Den dan Haz får för sig att snoka är såklart samma dag som jag inte har lust med det.

Det är ingen ide, Hazel. Ingen vet något. Och hälften av de som vet är döda eller pansionerade och utspridda över hela jordklotet. Den andra hälften lever och håller käft eller straffar. Om Mike eller någon utav hans vänner får reda på att du snokar så kommer du ligga risit till. Mer än om du skulle bråka med en Hawk.
Precis som mig och Ceeth så har han vänner som skulle döda för att hålla hemligheterna bårta från pressen och verkligheten.
Jag ber dig att hålla dig borta från Mikes bakgrund, okej? Du vill inte veta...

//Emmony

Jag skickar mailet och hoppas att hon ska hålla sig borta från det förflutna.
Jag vill inte skydda Mike, vill skydda mig själv.
Tanken dyker plötsligt upp i skallen på mig. Det var sant. Jag skyddade mig och Ceeth. Inte Mike.
Om Haz lyckades lösa trasslet i Mikes förflutna skulle hon även lösa mitt och det fick inte hända.
Det fick absolut inte hända.

((^^Oooh, someone has a dirty little secret ))


Hazel stängde av datorn. Nu hade ÄNNU fler frågor dykt upp i hennes huvud. Hon hade fått intrycket av att Emmony var modig, äventyrlig och älskade spännande på gränsen till farliga saker. Varför var Emmony så avvisande om det här?
Hazel ville ha svar. Ju mer tid hon spenderat med militärer och soldater, ju mer övertygad blev hon om att alla hade hemligheter. Soldaterna levde på sina hemligheter och mörka förflutna. Hazel var ganska säker att de knappt kunde leva utan de.
Och visst, Hazel hade också hemligheter, men det här var bara konstigt. Soldaterna levde tillsammans, tränade tillsammans, roade sig tillsammans, och fortvarande vågade ingen av de spilla ut en enda hemlighet för någon annan.
Det verkade nästan som om Pentagon var De Mörka Hemligheternas Hus. Ville du bevara din hemlighet, skulle du komma hit. Här är den trygg.
Okej, Emmony vill inte lyssna. Nicholas är Emmonys pojkvän och flörtar med varenda levande varelse. Ceeth är Emmonys bror. Det lämnar Peter kvar. tänkte Hazel lugnt.

Jag smyger ut i korridoren och upp på taket av den stora byggnaden. Där ser jag att det redan sitter någon. Peter.
Jag sätter mig bredvid honom och lutar huvudet mot hans axel.
"Vad tänker du på?" frågar jag.
Han suckar. "Det vet du redan."
"Du saknar henne, eller hur?"
"Ja." Han ser på mig. "Men jag ser på dig att det inte är det som bekymrar dig."
Jag skakar på huvudet. "Det är Hazel."
"Vad är det med henne?"
"Hon har fått för sig att snoka i Mikes förflutna", säger jag.
"Varför?" Han lägger sig ner och kollar upp på den stjärnklara himlen.
Jag lägger mig ner bredvid honom. "Jag tror att det är Kliydes fel."
Peter skrattar. "Kliyde kan aldrig hålla käft va?"

((MEN VAD FAN KAN DU INTE LÅTA NÅGONTING VARA LITE SPÄNNANDE?! Nu har du ju förstört mitt snokande! Du sa att jag skulle snoka själv och så förstör du det också! I'm quitting this sh*t.))

((Det är fan mitt i natten!!!!!!! Och du får väl bjuda på dig själv.... sorry... MEn jag har planerat detta sen början! (inte att förstöra för dig, utan stunen på taket.)
Men du är smart. Kom på ett sätt att slingra dig! Jag tillåter dig att använda Peet i ditt snokande.))