Tvåmannaroll mellan mig och Corriiz

Jag öppnade dörren och tittade mot William. Jag klev in i rummet.

Jag gick efter och såg ett litet rum för två. Två smala sängar stod en bit ifrån varandra precis som vi ville. Det var ett litet bord i ett hörn. Men inget mer. Allt var ganska grått och dystert. Men det fick duga.
Jag satte ner min väska bredvid sängen närmast dörren.

Jag tog en,av sängarna som såg minst skön ut och lade mig på den.
Jag blundade.
Silja.....

Jag låste dörren ordentligt innan jag lade mig ner i sängen och somnade på en gång.

Jag lyssnade till de svaga ljuden. Jag sluter ögonen och omsveps av oroliga drömmar.

Jag går i en korridor. Golvet, väggarna, taket, allt är gjort av sten. Det är inte bra ljus, endast facklor som lyser upp. Det känns som en källare. Jag fortsätter genom korridoren och upptäcker snart att det lutar. Jag är påväg ner.
Jag kom ner i ett stort rum med celler och då förstod jag vad det var. Det var fängelsehålor. Svältande människor satt bakom galler och tittade på mig där jag gick.
I en cell stod en grupp av människor. Utan problem gick jag in i cellen, den var inte ens låst. Folket stirrade på mig och flera i gruppen vände sig om och tittade medlidsamt på mig. Jag förstod inte något förrän jag såg kropparna av min familj...

Jag vaknade kallsvettig och såg att allt var okej. Jag var på värdshuset och Samantha låg i en säng bredvid min. Dörren var låst. Vi var ensamma.

Mina ögon for upp. Jag tittade mig skräckslaget omkring.
Jag stirrar upp i taket, tårarna väller fram.

Jag tittar på Smantha.
"Mardröm?" frågar jag tyst.

Jag tittar mot William och nickar svagt, fortfarande gråtandes.

Jag vet inte vad jag ska göra när jag ser henne gråta. Skulle jag gå till henne och trösta henne, eller kände vi varandra tillräckligt bra för det egentligen? Några dagar, men ändå kändes det som en lång tid.
Jag nickade. "Samma här."