Rolla med mig?;)

Jocelyn klättrar efter. Ser på stenbyggnaden som varit hennes hem i åratal. Varje dag som gått har hon suttit inomhus. Hon har äntligen lyckan att faktiskt socialisera sig med någon. Varför har hon ens gömt sig i alla dessa år? Är det på grund av nazisterna? Troligtvis. Hon kastar en blick på stjärnan som sitter på hennes bröst. Ett märke som visar att hon är en jude. Jocelyn skakar av sig tankarna och klättrar vidare.

Alice tittar ner mot jocelyn och ler, hon har äntligen någon att vara med.

Jocelyn slår sig ned bredvid Alice och ser utsikten. Den är vacker. Trots att det är andra världskriget och alltihop.

"Visat är det fint?" Alice trivdes verkligen här.

Jocelyn nickar. Det är en vacker utsikt, man kan se staden. De som går på gatorna. De som inte är fjättrade av deras ras. De som är livrädda för att de ska hända dem. Jocelyn kan inte bry sig mindre om vad för slags människor de är.

Alice bara sitter och njuter av utsikten och av solen ganska länge.

Jocelyn betraktar allt. Utvärderar det och inser att den här platsen skulle vara en utmärkt plats att fly ifrån. Man tar ett rep någon som är på andra sidan knyter fast det till trädet på andra sidan muren och man kan ta sig över med en bit rep eller kedja. Enkelt. Men hon kommer aldrig lyckas med något sådant.

Alice tittade nu oå jocelyn. Hon såg tankspridd ut.

Jocelyn slutar tänka på rymningar. Det var ändå bara drömmerier och så fort hon kom utanför och in på fientligt territorium var hon död i vilket fall. Hon märker att Alice tittar på henne och Jocelyn lägger huvudet en aning på sned.

Alice vill prata med jocelyn, men hon kan ku inte prata.. hon vill ha ett nirmalt samtal med bågon hon gillar för set har hon inte haft på flera år.