En 15 dagar kvar att leva [SV]

Aw så kul att läsa kommentarer här ^^
Rider lektion idag så hinner antagligen inte men imorgon kanske

Yes!!!

Trots mitt ord om att kapitlet inte skulkle komma förens på söndag eller så, kunde jag inte motstå att skriva det sista kapitlet.
Dock inte så bra!

Flera år hade gått sedan den dagen, då Lily stått framför Harry och sedan fallit till marken, 17 år exakt.
Harry hade nyss besegrat honom, Voldemort för evigt ändå var han inte fullkomligt nöjd, han kände på sig att något saknades.
Därför återvände han till sina föräldrars hus, för första gången gick han även in på tomten fram till huset som låg i spillror.
Harrys gröna ögon följde de sönder möglade träet tills den uppfann något annat, ett gulnat papper.
Harry tog upp det och märkte att det var ca. 3 sidor fast bundet i en enda bunt och bestämde sig för att sätta sig på en bänk som låg längre bort för att studera det han just funnit.
Han började läsa
Kära Harry!
När jag börjar skriva detta brev är det den 18/10 – 1981. Du sitter och leker snällt med vår katt, Minnie. Din pappa ligger och läser en bok däruppe och Sirius, din gudfar har just gått. Jag, sitter vid vårt bord i vardagsrummet i vårt ljusa hörn och skriver. Det är mörka tider Harry, jag är livrädd att något ska hända dig för jag älskar dig över hela mitt hjärta. Det finns små ljusa tillfällen när din pappa umgås med Sirius eller Remus, då känns det som om hopp ännu finns. Nu ska jag börja laga mat, köttbullar med makaroner, simpelt men du älskar det! Jag skriver mer imorgon Harry, Älskar dig!
Harry kände hur hjärtat gick fortare och en klump bildades i halsen, detta var ett brev, ett brev till honom. Harry fortsatte att läsa:
19/10 – 1981
Kära Harry!
För andra gången sitter jag med detta pergamente och bläck för att skriva ett par rader till dig.
Idag är Remus och Sirius här och håller din pappa sällskap.
Jag kom ner och möttes av synen att du kastade leksaker på Remus och Sirius och din pappa påstod att du uppfostrade Sirius och Remus.
Jag gick sedan hit för att skriva detta brev, du följde med mig och står nu med Minnie i famnen framför tvättmaskinen och svajar när du följer snurrningen med blicken.
Minnie försöker slita men som vanligt håller du henne kvar och försöker borsta bort fyrkanterna runt ögonen som du alltid tror är smuts.
Nu måste jag ännu en gång slita mig från att skriva till dig för Minnie rev dig nyss på armen och du av reflex slog till henne vid örat.
Jag skriver mer imorgon, Älskar dig, Mamma!
Harry log lite smått, de hade haft det tillräckligt bra den sista tiden de hade och så fortsatte han:

Kära Harry idag är det den tjugonde oktober, du och James leker i soffan, eller James kittlar dig så att du tjuter av skratt.
Remus och Sirius har inte dykt upp ännu, de kanske inte gör det men jag hoppas de gör det.
Din pappa brukar alltid bli så glad då.
Jag läste nyss en av dina många favoritsagor, Häxan från fjärran och du blev lika exalterad som vanligt.
Du har också flugit runt på din leksakskvast en stund idag och som vanligt hittar man kvasten i ett hörn där det ligger något annat som är trasigt.
Jag blir förstås inte arg på dig men om du går på Hogwarts när du läser detta, försök då bespara Madame Hooch det lilla extra jobbet att plocka upp efter dig, men du är säkert utmärkt på Qudditch.
Det är Halloween om 11 dagar, och jag har en konstig känsla att det är något som kommer förändra världen den dagen.
Berätta för mig, även om jag då ligger i graven, berätta för mig, gå till min grav och berätta för mig vad som förändrade världen.
Harry jag finns alltid med dig.
Harry skrattade lite, nu visste han ungefär när fotot togs, fotot när han flög på leksakskvasten.
Kära Harry jag är ledsen att jag inte skrivit de senaste dagarna, vi har haft fullt upp, vilket är rätt ovanligt dessa tider.
Du har gått och lagt dig och Dumbledore har gått hem (han kommer vara din rektor)
Jag har ingen insperation till att skriva idag och trots det har jag försökt i flera timmar .
Ledsen för detta korta avbrott.
Kommer inte hinna skriva de två kommande dagarna, men jag älskar dig!
Orden som skrevs, de små orden som betydde så mycket värmde Harrys hjärta och han var ivrig att fortsätta läsa, det som var sista delen på brevet.
Kära Harry idag är det Halloween, vi firar väl inte precis, det skulle nog vara konstigt om vi gjorde det.
Idag kommer det bli den mest tysta halloween, varför? Det vet du nog Harry.
Du och din pappa gör i alla fall lite annat, ni har läst en bok och har pusslat på golvet, du är riktigt duktig på att sätta allt spegelvänt utan att det egentligen går, haha.
Nu har du kravlat upp i mitt knä, du sitter och ser in i brasan, James håller om både dig och mig och vi stirrar in, in i flamman.
I dessa stunder kan man verkligen glömma bort kriget, glömma bort oron, för familjen är det viktigaste du har här i livet, glöm aldrig det Harry!
Och vad som än händer i ditt liv, vilka beslut du än tar kommer jag och din far alltid att älska dig, alltid att finnas där på ett eller annat sätt för du bär oss alltid med i ditt hjärta.
Jag älskar dig Harry!
Mamma
Tårarna som Harry hållt inne rann sakta ner, han gick iväg från den bänken med snabba steg gick han, tills han plötsligt stannade, framför en sten, hans mammas gravsten.
"Mamma, jag fick ditt brev 17 år senare, eller ja jag hittade det.
Du ville veta vad som skedde den halloween natten du kände på dig att något skulle hända, Voldemort anlände och när han kom upp på övervåningen, bad han dig kliva undan, för att kunna döda mig, men du vägrade, du stod kvar utan att vackla och tog fallet. Det var det som förändrade världen, den dagen för om inte du hade ställt dig där framför kanske världen varit mörk och inte densamma. Men av en stark kärlekskraft räddade du livet på många. Jag älskar dig mamma och pappa!" Harry skakade lite på rösten, osäker på hur han skulle formulera historien. Men när han gick därifrån lämnade han av sig en stor börda och med det låg även brevet kvar, brevet som Lily Potter för så många år sedan skrev.
Åren därefter följde på oehört bra och Harry fick reda på av McGonagall att hon hade varit den gråa lilla katten som Harry älskat så mycket när han var liten, Harry rodnade lite granna när hon berättade det, Ginny och de andra hörde ju vad han hade gjort mot henne, slängt henne i väggen och så. Men något de inte visste var att mitt ibland dem stod Lily Potter och såg på dem alla med lysande ögon.

THE END!

Vad tyckte ni om kapitlet?
Vad tyckte ni om fanfictionet?
Förslag på om vilka jag kan skriva om nu?

KRAM TonksPihl

Jag ÄLSKADE kapitelet!
Jag ÄLSKADE fanficen!
Och skriv vad du vill det blir säkert kanon, vad du än skriver

Tack så mycket

Värdens bästa kapitel (och fanfiction)

SÅ HIMLA BRA KAPITEL OCH FANFIC!!!!! Synd att det är slut

håller med alla ovanför, riktigt bra har denna ff varit

den här var jättebra kapitel!

Tack så mycket allihopa!

Ska försöka komma upp med något nytt, ni får gärna ge förslag! =)