Systrarna på Hogwarts [SV]

jätte bra! du är ju jätte bra på att skriva!

Tack så jättemycket! :' ♥♥♥

Vi har bytt sida nu kan ni skriva nu

Jag är jätte, jätte, jätte lessen, men vad jag vet är Carro tyvärr inte hemma och kan därför inte skriva. :C Men senare lär det komma ett kapitel.

Najj, hon får komma hem nuu!

Jo, det hade vart bra.

Men aya, hon kommer väl snart

skriv mer! så otroligt bra!!!

Förlåt att jag inte skrivit, skolan slutade sent i dag... och alla andra torsdagar också...

________________________________________________

Kapitel 18
Natalie
Professor McGonagall ropade upp Saralies namn, och hon gick och satte sig på den gamla pallen och satte på sig den slitna gamla hatten.
Efter bara en kort stund ropade hatten ut "GRYFFINDOR", och Saralie tog av sig hatten och skuttade glatt ner från pallen till det jublande bordet intill ena väggen.
Professor McGonagall ropade upp en liten senig pojke som förskräckt satte sig på pallen. Hatten hade knappt nuddat honom innan den ropade ut: "HUFFLEPUFF", och den lille pojken skyndade sig ner till Hufflepuff bordet, där alla satt och klappade händerna och jublade.
Till sist ropade professor McGonagall upp mitt namn, och jag gick på darrande med upp och satte mig på pallen. Hatten gled ner över mitt huvud, och jag kunde knappt se någonting under det svarta tyget. Och så plötsligt började den prata med mig, men det verkade inte som om någon annan kunde höra den.
Du är en mycket begåvad flicka, men du har också ett mod. Men jag tror att du kommer att infinna dig bäst i... "RAVENCLAW" det sista order ropade han högt, och ett av de mittersta borden började applådera.
Jag gick ner och satte mig bredvid Amanda, som redan hade blivit placerad där.
Hon började prata med mig och jag nickade glatt.
Men jag var så glad över att jag över huvud taget hade hamnat i ett elevhem att jag inte riktigt kunde höra vad hon sa, men hon fortsatte ändå att prata.

När alla förstaårselever hade blivit placerade reste Professor Dumbledore sig upp och alla blev med ens tysta.
"Jag skall icke prata länge nu, för ni är säkerligen mycket hungriga, så hugg in" sa han innan han återigen satte sig ner.
Plötsligt dök det upp mat på borden, och alla började så klart att ta för sig.
Mamma och pappa hade förklarat att det var husalfer som lagade all mat, och sedan fick upp det till borden.
Jag tog lite, eftersom att jag måste medge att jag var ganska hungrig, men kunde inte sluta tänka på de stakars alferna...
Men till skillnad från mig åt Amanda med stor aptit, och jag tror inte att det var mycket hon inte hade smakat på. Jag kunde inte låta bli att le, och hon såg det. "Vad?" Frågade hon glatt, innan hon la på lite mer paj på tallriken.
"Gott?" Frågade jag och log.
Hon nickade men fortsatte samtidigt att äta.
Efter ett tag försvann förrätten och efterrätten dök upp på bordet.
Amanda la gladeligen på lite chokladpudding på sin tallrik, och jag följde henne exempel och tog lite chokladkaka.
Men jag hade inte hunnit äta upp innan professor Dumbledore ännu en gång reste sig upp och alla tystnade ännu en gång. Han skulle precis börja med sitt berömda tal, när dörrarna flög upp och en man i svart kappa steg in i rummet.

________________________________________________

Förlåt om det inte var så bra, tycker ni att jag inte är lika bra på att skriva som Saralie just nu förstår jag det, ( ) jag har mycket i skolan just nu och hinner inte lägga så mycket tid vid datorn, förlåt...