Army, War and hard friendship. (Rollspel)

"Okej." Svarar Olivia och tar ett kort på henne. "Vad är det där?" Undrar Olivia och nickar menande mot pappren. Hon själv har aldrig kunnat rita, eller hon har aldrig testat men hon är inte tillräckligt fingerfärdig för att ens skriva fint.

"Eh mina skisser", svarade Kol och ler generat. "Min mor var en konstnär, jag har ärvt hennes kunnighet."
Han lägger alla teckningar i en mapp innan han lägger den i väskan och vänder sig mot tigern.
"Christal", sade han och tigern lade huvudet på sned, "är det ett bra namn för en tiger?"

Aleyna tittade sig omkring i rummet, det var säkert en av de sista sakerna hon någonsin skulle se. För en halv minut undrade Aleyna varför hon gjort det, varför hon hade gått med som frivilligg, men sedan kom hon på det, hon gjorde det för hennes vänner, hennes första vänner, någonsin.

((Jag måste duscha, kommer snaaaaaart))

"Vet inte men hon verkar inte protestera." Svarar Olivia. "Nu ska jag gå, måste kolla till Aley." Säger Olivia och vinkar. "Ses imorn... antagligen." Sedan går hon ut och stänger dörren som hon klumpigt nog haft öppen. Hon går till Aleys rum och knackar försiktigt.
"Aley? Är du där?" Frågar Olivia och försöker att lyssna efter ljud.

"Christal", viskar Kol och smeker tigern över ryggen. Hon lägger sig ner och ser ut att njuta. Kol suckar och ser ut genom fönstret, om några timmar skulle han inte vara kvar på barnhemmet. Han stänger dörren då Jack kommer in för att lägga sig innan han klär av sig och lägger sig för att sova. Christal kommer fram till hans huvud och lägger sig på hans dyna.

"Ja, kom in bara." sa hon snabbt medan hon pillade lite på hennes mammas halsband - som nu var hennes. "Hej! vad vill du?"


((Kommer om typ... fem minuter, försöker att duscha snabbt ))

"Jag undrar varför du stack förut." Svarar Olivia och går in i rummet. Det är likt hennes förutom att hennes ena skrivbord var av någon anledning trashat.

((Oki))

"Jag vet inte... Ärligt! Jag blev väl så arg på Jack så att jag gick." men egentligen var det mer än så, Aleyna visste mycket väl vad det var, men hon ville inte säga det.

"Och det vill du att jag ska tro på?" Olivia lägger huvudet på sne. "Säkert? Du var rätt bra därute, faktiskt." Säger Olivia uppmuntrande. "Du skulle säkert ha satt ett par mål om puckot gett dig chansen." Fortsätter Olivia uppmuntrande.

Aleyna log mot Olivia medan hon skakade på huvudet.
"Kom igen, jag hade bollen två gånger där ute! som om jag skulle ha haft någon chans." Aleyna satte sig på sin säng och började pilla med sitt halsband igen.