Den du minst anade [SV]

Det räcker om du skriver en kommentar efter varje kapitel, så att alla andra slipper få onödiga meddelanden.

ny läsare , bevakar

Du är riktigt begåvad! Lär mig nu!!!

braaaaa!

SKRIV NU OKOKOK???????

Är med Andrea nu :*) men jag skriver när jag kommer hem och imorgon
Pöööss ♥

jaaaaaaaaa ♥

Wiiiie! ♥

Det här är nog en av de bästa fanfictions jag läst. Du har fångat känslorna så otroligt bra och historien är så underbar att man får tårar i ögonen (alltså, bra påhittad - inte bra för personerna även om det är det också ibland). Du beskriver allting så vackert att jag inte kan annat än andlöst vänta på nästa kapitel.
Och det här säger jag inte för att ha något att säga, utan för att jag verkligen tycker det.
Känn dig iakttagen. Känn dig betraktad. Känn dig bevakad.

Så, jag SKA bli bättre på att skriva, jag hoppas att ni inte har tröttnat på mig och den här ff:n för att det går så lång tid mellan kapitelerna. Jag älskar er ♥

-

Kapitel 10.
Resten av veckan fortsatte som den hade hållit på veckorna innan. Harry pratade inte med mig mer än vad han verkligen behövde. Jag försökte påminna mig om vad Elliot sagt men det var inte så jävla lätt som man kan tro. På torsdagskvällen när vi hade kommit fram till stenfiguren, sagt lösenordet – chokladgrodor – och var på väg uppför trappan fick jag en känsla av att jag skulle låtit Harry gå själv. Jag motstod impulsen att bara vända mig om och springa och fortsatte med sammapressade läppar uppåt.
När vi stod framför dörren tog Harry upp sin hand och knackade. När han sedan lät handen falla så nuddade den min. Det var ingen vanlig beröring. Det kändes som om tiden stannade och hela jag var het som ett glödande eldklot. Det exploderade inuti mig och jag tittade på Harry. Jag mötte de gröna ögonen för en sekund och inbillade att han kände likadant. Sedan ropade en röst på oss att stiga in.
Intervjun gick snabbare än förväntat och vi var klara på bara tjugo minuter. När vi hade tackat för oss och var på väg att gå hejdade Dumbledore oss. Han bad oss sitta igen och sa sedan:
”Alice, Harry. Det är en sak jag måste berätta för er.” Han gjorde en liten paus och granskade oss med sin klara blåa blick. ”Jag kommer att resa bort över julen och kommer inte tillbaka förrän kort innan påsk.”
”Var ska professor…” började Harry men tystades.
”Jag kan inte berätta var jag ska men jag måste be dig Harry, att under omständigheterna med Voldemort så vill jag att du stannar i skolan över julen. Hogwarts är säkrare än någon annan plats. Jag har börjat skriva ett brev till Molly men…” Han såg ut att leta efter rätt ord. ”Men med era omständigheter undrar jag om du, Alice, också vill stanna här eller om du fortfarande vill åka till kråkboet?”
Med våra omständigheter? Vad menade Dumbledore? En jul här på Hogwarts. Med Harry. Utan Ginny, Hermione eller Ron. Bara vi två. Jag visste att det var dumt egentligen. Men i och för sig så kunde jag inte lämna Harry här själv så jag svarade med så stadig röst som möjligt:
”Jag… jag skulle vilja stanna här…”
Jag såg att Harry försökte fånga min blick men jag koncentreade mig på dem blå ögonen.
”Bra” sa Dumbledore ”Du säger vi tack för oss så kan ni gå.”
Vi tackade och gick genom dörren. När vi stod utanför stannade Harry och sa:
”Tack, Alice.”
”För vad?”
”Att du stannar här med mig.” Jag kände hur färgen på mina kinder steg.
”Harry…”
”Hmm?”
”Vad menade Dumbledore ’Med tanke på era omständigheter’?” Harry svalde. Sen sa han:
”Jag tror han menade det här”
Smaken av Harrys läppar skulle jag aldrig bli trött på. Att känna hans hår under mina fingrar och han armar runt min midja. Det var en känsla man inte kan beskriva med ord. Jag vet inte hur länge vi stod där, men jag önskar att tiden hade stannat.
’’Potter! Hamilton!”
Varför?
Varför skulle McGonagall komma nu?
Och hitta mig och Harry SÅHÄR? Jag är nästan helt säker på att hon visste att Harry var tillsammans med Ginny. McGonagall tittade förbryllat på oss och sen till oss att gå. Harry och jag var båda lika röda om kinderna när vi passerade henne och kom ut utanför statyn. Jag tittade på Harry efter svar.
Han drog ett djupt andertag och sa sedan:
’’Alice, den här julen ska bli din och min’’
Sedan fick jag ännu en kyss, inte lika ivrig den här gången men lika underbar. Men till min egen förvåning drog jag mig ifrån med tårar. Jag samlade mig, tittade in i dem gröna ögonen och sa:
’’Harry… snälla, jag klarar inte av det här längre. Antingen får du sluta att kyssa mig eller får du göra slut med Ginny och berätta som det är. Det är inte snällt mot någon av oss. Att Ginny inte vet att de läpparna som kysser henne varje gång precis har kysst mig. Jag älskar dig, Harry. Men jag klarar inte av det här… ‘’
Min röst dog bort. Harry tittade på mig. Hans tårar började också rinna. Men torkade bort dem så snabbt så man skulle kunna ha trott att han bara hade fått något i ögat.
’’Alice… jag… jag tar med mig Ginny till Hogsmeade på lördag och berättar…”
Jag slöt ögonen och blundade. Sen slöt sig Harry armar om mina och jag fick en likadan, försiktig kyss, exakt likadan som den gången då han kom in i mitt rum efter att Malfoy hade varit där…
Snälla, tänkte jag, snälla låt Ginny ta det bra. Snälla, låt ingen Weasley slå ihjäl mig.