Bellatrix dotter

Naw ♥ Tack det är ni oxå! ♥

Håller med! Du e bäst

Bra!

Tack allehoppa, som tack för era komentarer ska ni få ett kapitel från Dracos perspektiv! Hoppas att ni gillar det, komme dräkt börja skriva på nästa efter åt ;D

Kapitel 12

Draco;
Hermione kändes plötsligt stel, och hon rodnade.
”Vad är det?”, frågade jag oförstående.
Nej, det är inget”, jag kände hur hennes hjärta hade börjat banka snabbare under tröjan.
”Är du säker?”. Hon nickade.
”Ja det är det”, och log lite mot mig.
”Vad tänker du på?”, frågade hon istället, och bet smidigt samtals ämne, vilket irriterade mig. Men så flinade jag.
”Det är väll inte så svårt att gissa”, svarade jag och skrattade. Hermione föll in i skrattet, sen blev det tyst. Det är inte så svårt att sådan tryckande, utan en skön. Jag längtade tillbaka till Hogwarts, och Snape. Snape var min favorit lärare. Men tyvärr ville inte Dubledore att han skulle få vara lärare i försvar mot svartkonster. Och så längtade jag efter quidditchen såklart. Det här året skulle Slytherin vinna, och inte Gryffindor. Hermione avbröt mig ur mina tankar.
”Jag är hungrig”, klagade hon, och hennes mage knorrade högt. Jag fnissade tyst till.
”Du är alltid hungrig”. Hermione boxade till mig på armen.
”Det är jag visst inte”, sa hon och låssades vara sur på mig. Jag reste mig upp, och ställde mig en bit ifrån henne.
”Nädå”, sa jag ironiskt. Jag stoppade ner handen i backfickan. Men där var tomt.
”Helvete, var är det…?”, svor jag argt. ”Jag la ett paket här innan, jag är säker på det”. Om jag inte varit vänd bortåt, skulle jag sen hur hon rodnade, och hennes skuldmedvetna blick.
”Hrrm…”, harklade hon sig. Jag vände mig mot henne
”Ja, vad är det?”, frågade jag surt, jag kunde inte hjälpa det. Hermione såg sårad ut.
”Jag tänkte bara säga, att förr terminen lärde vi oss hur man förvandlar föremål till mat”, snäste hon ”Men du vill jo inte veta vad jag har att säga!”
”Snälla Hermione, jag menade inte så”, bad jag. ”Snälla var inte sur”. Hon slappnade av lite. Jag tog upp min egen trollstav.
”Vad heter förtrollningen?”, frågade jag.
”Ehh…, just det. Heximong”, stammade Hermione. Jag höjde på ena ögonbrynet.
”Jaså?”, sa jag misstänksamt.
”Ja, så hette den”
”Hur är rörelsen?”
”Det blir nog lättare om jag får vissa med min egen trollstav”, sa hon istället för att vissa mig rörelsen. Jag suckade.
”Är du säker, på att du inte kan vissa mig den?”.
”Ja, det är jag”, suckade hon och himlade med ögonen.
”Jaja, envisa flickvän”, sa jag ömt. Hennes och Rons trollstav låg i ett hemligt fack precis innan för källartrappans dörr. Jag vände mig om och små sprang mot trappan. Väll uppe vid dörren vände jag mig åt vänster mot den gråa betong väggen. Den var dammig och täck av smuts, och bruna fläckar av torkat blod. Jag grimaserade.
”Jamy”, sa jag för mig själv. På en punkt ovanför mitt huvud tryckte jag på. Det gnisslade till och, det öppnades ett hemligt fack. I facket kände jag två trollstavar, jag tog med den yttersta ner för trappan till Hermione. Hon tog ivrigt trollstaven ur handen på mig. Men så slocknade leendet.
”Den är Rons”, suckade hon besviket.
”Aha”, sa jag och skyndade mig att ta den andra trollstaven uppe vid dörren. Flåsande kom jag ner igen.
”Vilket dålig kondis du har”, retades Hermione på skoj. Jag svarade inte utan bara gav henne trollstaven.
”Åhh, tack Draco”, sa hon glatt. Jag log glatt mot henne. Stolt över att ha gjort henne glad. Men så kände jag hur något var fel. Så kom jag på det.
”Var är Rons trollstav?”, frågade jag Hermione misstänksamt.
”Lamslå”, en röd blixt sköt ut ur hennes trollstav.

Great längtar till nästa kapitel!

Håller helt med!(På båda punkter)

SUUUPERBRA!!!!

SUperbra!!!

naaw stackars Draco XD

Okej kommer inte bli så långt men ändå ;D

Fortsättning på kapitel 12

Ron;
Jag hörde hur dörren öppnades där uppe. Nu kommer väll Voldemort, och gjorde mig beredd at möta honom. Men istället för Voldemorts lång gestalt, kalla hjässa och grymma ögon, såg jag en mindre person, med rött krylligt hår åt alla höll, och varma gröna ögon.
”Hermione”, flämtade jag till rosslande. Det var något dygn sen jag hade pratat. Personen vände sig mot mig och log.
”Hej Ron”, sa hon glatt. Hon var smutsig och täckt med lera och jord. Hon gick mot mig. Jag blinkade till, och reste mig upp på svaga ben. Jag vinglade till men lyckades att inte ramla. Jag tog ett steg framåt, men sen höll inte benen längre. Huvudet slog i marken, och jag kände hur något varmt rann ner från pannan.
”Ron!”, Hermione sprang fram till mig med orolig röst. Hon skakade mina axlar. ”Ron hur är det” Jag stönade.
”Pest”, svarade jag utan att ljuga. Hon viftade med trollstaven och mumlade den besvärjelse hon brukade se Draco göra på henne.
”Vem, har lärt dig den?”, frågade jag förundrat och reste mig på nytt och borstade av det värsta från min klädnad.
”Ähh, ingen speciell”, sa hon och skyndade fram till mig, innan jag ramlade i golvet igen. ”Nu ska vi bort här ifrån”
”Men min trollstav då?”, frågade jag.
”Jag har den här”, sa Hermione och tog upp den ur en ficka.
”Tack”, sa jag och log matt mot henne. Sen tog hon ett stadigt grepp om mig och vi transfererade oss. När vi landade på fast mark var vi på ängen utanför kråkboet.