Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Så bra!!

Jätte bra!

Bra fortsätt!

Brrrrrrrrrrrrrrrrra!

Suuuuperbra ♥

När kommer nästa kapitel??

Jag är lite osäker på det, för jag har typ tre prov till denna veckan så jag har inte jättemycket tid till att skriva, men det kommer ett så fort jag får tid, som förhoppningsvis är i närtid
Tack för alla kommentarer!♥

Åh lycka till på proven!

Jätte bra kapitel! Jag älskar det!

Här är nästa kapitel! Fick ta en liten paus från pluggandet. Vill ju göra något roligt också!
Tack för alla kommentarer!♥♥


Kapitel 12


Draco


Trolldrycken hade en ful vinröd färg, och Draco var inte alls nöjd. Han ville verkligen ha Felix Felicis elixiret. Han skulle behöva all tur han kunde få för sitt uppdrag… Hur skulle han kunna ta sig in i vid-behov-rummet? Det var ju därinne borttrollningsskåpet stod. Det var det enda han visste, hur kunde man ta sig in? Och hur skulle han kunna laga borttrollningsskåpet …?
”Då var tiden slut!” ropade plötsligt Snigelhorn.” Sluta att röra i era kittlar, tack!”
Draco såg ut över resten av klassen, alla verkade ha fått ungefär samma färgnyans på trolldrycken. Han tittade åt Hermiones håll medans Snigelhorn gick runt och studerade sina elevers levandedöd-brygd. Hermiones hår var burrigare än någonsin efter att ha utsatts för konstant ånga under en hel timme och hon var röd i ansiktet, Draco tyckte att hon såg, trots omständigheterna, väldigt vacker ut.
Snigelhorn var nu framme vid Dracos brygd och såg ner i den.
”Okej, mr Malfoy” sade han bara och gick till nästa bord, Hermiones bord.
Hermione fick en gillande nick, men hos Potter hoppade nästan Snigelhorn till.
Var den så dålig, tänkte Malfoy och kunde inte låta bli att flina lite för sig själv.
”Den självklare vinnaren!” utropade Snigelhorn och Dracos flin försvann på mindre än en halv sekund.” Utomordentligt Harry! Du har ärvt din mors begåvning! Tro mig! Lily var en baddare på trolldrycker. Varsågod, en liten flaska Felix Felicis som jag lovade. Varsågod! Och det, mina damer och herrar, var allt för idag! Vi ses på nästa lektion!”
Draco stoppade förargat ner sina saker i sin väska och gick ut från trolldrycksklassrummet.
När han passerade Potter hörde han honom precis säga ”jag hade väl tur, antar jag”.
Draco ökade på stegen och började gå mot Slytherins uppehållsrum. Han ville lämna av sig sin väska.

Väl inne i pojkarnas sovsal kastade han nonchalant väskan på hans säng och gick sedan in på toaletten och kollade sig själv i spegeln. Det hade blivit något av en vana, att kolla sig i spegeln innan middagen. Han rufsade till den blonda luggen något och fixade till skjortan och slipsen. Draco flinade mot sig själv i spegeln, han hade blivit som värsta tjejen.
Utan att kasta en sista blick i spegeln gick han ut från toaletten, ut från hans sovsal och började gå mot stora salen för att äta middag.

Uppe i stora salen satte han sig vid Slytherins bord så att Hermione kunde se honom. Han hade tänkt ut något som han skulle försöka genomföra efter middagen.
Hermione såg inte särskilt glad ut där hon satt. Hon såg mest irriterad ut.
Draco tog för sig av njurpajen och hällde upp ett glas pumpajuice.
Plötsligt mörknade det för ögonen på honom och han kände att ett par kalla och lena händer som låg framför hans ögon.
”Hej Draco! Gissa vem?” fnissade Pansys röst.
”Pansy” sade Draco uttråkad.
”Är du sur på mig? sade hon samtidigt som händerna försvann och han kunde se igen.
Draco svarade inte på frågan och Pansy verkade inte behöva ett svar, hon satte sig ner hos honom i alla fall.
”Var det roligt på Snigelslems lektion?” frågade hon.
Vad nära hon sitter, tänkte Draco förskräckt och tittade mot Hermione men hon var upptagen med att diskutera något med mini-Weasley. Hon hade förhoppningsvis inte sett något. Draco flyttade sig diskret åt hållet där Pansy inte satt.
”Det var okej, antar jag…” tvingade sig Draco att säga och började skyffla i sig maten så fort som möjligt.
När han ätit upp allt såg han bort mot Gryffindors bord, lyckades han fånga Hermiones blick. Han log ett snett leende och nickade diskret mot Stora salens dörrar. Hon verkade förstå, för hon sa något till sina vänner och reste sig sedan upp och gick ut ur salen.

”Vad är det Malfoy? viskande Hermione när hon och Draco stod väl dolda i en nisch bakom en staty.
”Jag vill träffa dig,” sade Draco. ”Ikväll.”
Hermione såg närmast chockad ut när han sagt detta. Tänk om hon sa nej… Det skulle bli pinsamt, och hon skulle säkert berätta för sina vänner och inom kort skulle hela skolan veta… Bara att tänka på det fick Draco att rodna.
”Okej. Vart och när ska vi träffas?” Nu blev Draco nästan lite chockad. Hon sa ja!
Han samlade sig.
”Jag vet inte, du får bestämma.”
Hermione funderade i några sekunder.
” Vi kan träffas i vid-behov-rummet vid sju tiden. Vet du vart det ligger?” frågade hon sedan.
” Jag vet bara att det ligger på den sjunde våningen, annars vet jag inte.” sade han sanningsenligt.
” Vi kan mötas vid Barnabas den barnsliges gobeläng, så kan jag visa då.” föreslog Hermione.
” Okej. Vi ses vid sju.”
” Vi ses, Malfoy”
” Säg Draco, Granger.”
” Säg Hermione, Draco.”
Och med de orden skildes de från varandra och gick till respektive uppehållsrum.