Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 1795 1796 1797 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
L'Amour et Psyché
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag kom att tänka på en gång när jag vann en Naruto-fanart-tävling på ett forum. Det var en jätteliten tävling med typ 5-6 deltagare men jag blev glad ändå... i typ 2 sekunder. För de flesta som kommenterade tävlingen hatade min teckning, en sa saker som att en blind apa kunde rita bättre än mig. Jag satt och grät länge framför datorn den dagen Det var 10 år sedan och jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det. Jag tror det fortfarande påverkar mig i att jag är rädd att visa upp saker jag gör för andra. Innan den tävlingen hade jag inga problem med det alls, men det hade sönder nåt inom mig. Att jag faktiskt vann förlorade helt sitt värde.

Jag kom att tänka på det nu för jag googlade mitt gamla internet-nick och råkade komma in i en tråd i det forumet (också 10 år gammal) som inte alls handlade om tävlingen men där de drog referenser till mig och hur horribelt fult jag tydligen ritar. Det är så gammalt men jag tog åt mig lite nu ändå... jag hade inte sett det förr...

Jag kräver inte att alla ska tycka allt jag gör är fint, men jag kan inte förstå att de kunde tycka det var så fult att de hade mig som något stående skräckexempel att fasa sig och göra sig lustiga över.

Den här teckningen var det:
http://konturer.deviantart.com/art/EGL-Hinata-2005-331234452


Va? Det låter inte som något trevligt forum..
Jag tycker din Hinata är jättefin, och personlig! Inte bara en avbild liksom.
(Och den blinda apa som ritar bättre bör vinna nobelpriset right away)

28 nov, 2015 00:18

Borttagen

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag kom att tänka på en gång när jag vann en Naruto-fanart-tävling på ett forum. Det var en jätteliten tävling med typ 5-6 deltagare men jag blev glad ändå... i typ 2 sekunder. För de flesta som kommenterade tävlingen hatade min teckning, en sa saker som att en blind apa kunde rita bättre än mig. Jag satt och grät länge framför datorn den dagen Det var 10 år sedan och jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det. Jag tror det fortfarande påverkar mig i att jag är rädd att visa upp saker jag gör för andra. Innan den tävlingen hade jag inga problem med det alls, men det hade sönder nåt inom mig. Att jag faktiskt vann förlorade helt sitt värde.

Jag kom att tänka på det nu för jag googlade mitt gamla internet-nick och råkade komma in i en tråd i det forumet (också 10 år gammal) som inte alls handlade om tävlingen men där de drog referenser till mig och hur horribelt fult jag tydligen ritar. Det är så gammalt men jag tog åt mig lite nu ändå... jag hade inte sett det förr...

Jag kräver inte att alla ska tycka allt jag gör är fint, men jag kan inte förstå att de kunde tycka det var så fult att de hade mig som något stående skräckexempel att fasa sig och göra sig lustiga över.

Den här teckningen var det:
http://konturer.deviantart.com/art/EGL-Hinata-2005-331234452

Som någon som ofta ger kritik och låter hård kan jag säga att personerna som klagade på teckningen antagligen är just blinda apor.
Jag älskar stilen, tekniken är svår att säga något om med tanke på att den inte faller inom någon kategori jag är bekant med. Nyskapande, vacker, bra streck och anatomi. Färgsättningen är bra. Handlade tävlingen om att ni skulle göra ett realistisk porträtt av en karaktär hade den kanske inte platsat men min poäng kvarstår. Den är inte dålig gjord och inte ful.

28 nov, 2015 00:28

Borttagen

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag kom att tänka på en gång när jag vann en Naruto-fanart-tävling på ett forum. Det var en jätteliten tävling med typ 5-6 deltagare men jag blev glad ändå... i typ 2 sekunder. För de flesta som kommenterade tävlingen hatade min teckning, en sa saker som att en blind apa kunde rita bättre än mig. Jag satt och grät länge framför datorn den dagen Det var 10 år sedan och jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det. Jag tror det fortfarande påverkar mig i att jag är rädd att visa upp saker jag gör för andra. Innan den tävlingen hade jag inga problem med det alls, men det hade sönder nåt inom mig. Att jag faktiskt vann förlorade helt sitt värde.

Jag kom att tänka på det nu för jag googlade mitt gamla internet-nick och råkade komma in i en tråd i det forumet (också 10 år gammal) som inte alls handlade om tävlingen men där de drog referenser till mig och hur horribelt fult jag tydligen ritar. Det är så gammalt men jag tog åt mig lite nu ändå... jag hade inte sett det förr...

Jag kräver inte att alla ska tycka allt jag gör är fint, men jag kan inte förstå att de kunde tycka det var så fult att de hade mig som något stående skräckexempel att fasa sig och göra sig lustiga över.

Den här teckningen var det:
http://konturer.deviantart.com/art/EGL-Hinata-2005-331234452


Jag tycker också att den är jättefin. Vackra linjer och levande färgläggning, och en stil helt i sin egen klass.
Jag vet att det är skitsvårt att se förbi sådant, men sådana människor, som inte har något alls konkret att komma med förutom hånfulla glåpord, är verkligen inte värda att lägga varken tid eller energi på. Sådant beteende säger så mycket och är ett så stort karaktärsdrag.

(Förresten är jag överkär i giraffen som står och bakar!)

28 nov, 2015 00:46

Borttagen

Avatar


L'Amour et Psyché, hessactually, Kattuggla:

Tack, vad fina ni är! ♥

Hade kritiken typ varit "Hon är alldeles för out of character för min smak!" (vilket nån säkert sa också, men jag minns bara den elaka kritiken) hade det varit lugnt... men det var liksom inget krav, jag gillade att experimentera med motsättningar (gillar det fortfarande men inte på samma sätt) och juryn gillade den ju i alla fall!

28 nov, 2015 07:33

Borttagen

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!Hon dök inte upp inatt.

Jag har drömt om henne varje natt sedan den 16:e augusti. Så kraftfullt och intensivt.. Och under de senaste åren har jag gjort allt i min makt för att bemästra termen "lucid dreaming" - något jag också lärt mig och därför är mina "drömmar" väldigt viktiga för mig, och jag ser dem inte bara som just drömmar utan ett sätt att träda in i mina många verkligheter. Jag har lärt mig styra mina drömmar och fatta egna beslut i dem.
Men sedan hon dök upp i dem så har hon haft mig som i ett järngrepp.. I början var hon Sarah som jag kände henne - men efterhand som tiden har gått har hon blivit allt mörkare, nästintill oigenkännlig. Jag har varit medveten om vad som händer, men hon har hållit fast mig. Så väldigt hårt. Så hårt att kroppen värker när jag vaknar, så hårt att jag inte kan göra något. Jag har försökt prata med henne. Försökt omfamna henne och förklara, men det har inte gått. Jag har kämpat med det i månader.

Men natten till igår.. så lyckades jag ta mig ur. Jag sträckte ut min hand och hon fattade den. Hon tvekade, men hon fattade den.. och vad som hände därefter var så otroligt vackert och bitterljuvt, och jag förstod att det var vårt farväl.

Så, inatt..
Inatt var hon inte där. Inatt stod jag vid branten själv, under ett stjärngnistrande himlavalv och tittade ut över havet medan vinden slet i mig.

Och jag kände mig så hoppfull.

- - -

En dag kommer jag skriva om det. Om henne och om oss.
Så att hon alltid får leva kvar.

28 nov, 2015 11:19

Obliviate_
Elev

Avatar


efter typ tio år har sambon äntligen fått en diagnos.

inte för att det ändrar ngt. men. ja. kanske kan va kul för honom?

28 nov, 2015 11:38

Borttagen

Avatar


när ska jag lära mig att inte crusha på str8 ppl :cc

28 nov, 2015 12:39

Borttagen

Avatar



Jag blir nog skrämd tror jag, när folk visar intresse för mig. Jag vill inte ha.... det.
Igår var det en tjej som sa att jag var det sexigaste hon någonsin sett och sen försökte hon slita av mig skärpet efter att vi kysst varandra som att det bara var att köra på då. Jag kände bara nej nej nej. Hade jag gjort något så hade det bara känts innehållslöst och fattigt. Det blir för mycket när någon desperat försöker fånga min uppmärksamhet tror jag..
Det känns liksom inte verkligt när folk slänger så stora ord efter mig, det känns falskt och som något som bara sägs. Det är som att min respekt försvinner samtidigt som orden yttras.

Jag har nog inte gått vidare mentalt, vilket gör att jag verken kan eller vill göra det fysiskt heller. Hela kroppen säger nej. : /

28 nov, 2015 14:33

Borttagen

Avatar


Just nu avskyr jag fysik. Som tur var så är (förhoppningsvis) det sista provet (som blir slutprovet) om 3 veckor och därefter behöver jag aldrig ha fysik mer.

Jag måste plugga in 9 kapitel, fy fan. Eller, det är de 3 första som jag hade för nästan ett år sen som är jobbigast. Vågor och interferens. Öppna och stängda pipor. ;_;

Ska ha två matteprov, ett biologiprov, en svenska skrivning, körlektioner, ska spela upp inför publik sammanlagt 4 gånger på 3 veckor. Sedan måste jag prestera bra på idrotten de 3 kommande veckorna eftersom sen har vi inte idrott mer. Meh.

28 nov, 2015 15:57

Arivle
Elev

Avatar


Var hos tandläkaren idag och fick veta att jag om ett halvår ungefär ska borra i en grop i en tand och som sedan ska fyllas igen, så gör det ont att borra?

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FHDR31jsQUPqQo%2Fgiphy.gif

28 nov, 2015 18:21

1 2 3 ... 1795 1796 1797 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.