The cold in our bodies [PRS]

Winny hade fått Alices gråt under kontroll och viskade något till henne och satte henne sedan ner.
"Ni kommer att få veta mer sen. Men försök att inte göra henne upprörd. Det tog mycket kraft att utföra hennes sysslor igår. Det var inte bara ni som såg henne."

"Javisst. Vi ska.. sköta oss.", försäkrade Olivia och bytte en blick med Lottie. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga eller göra. Så hon satte sig ner på golvet med Lottie igen under tystnad.

Alice hade tagit upp sin bägare och drack sakta ur den. Den kalla drycken kylde ner henne och hon lugnade ner sig ganska snabbt.
När hon hade ätit upp reste hon sig.
"Jag ska bara frächa upp mig. Jag kommer till hallen om 20 minuter." Hon såg mot Winny.
"Kan du skicka någon att hjälpa mig? De vet hur det ska vara..." Sa hon och Winny nickade.
"Självklart." Hon klappade i händerna och två kvinnor såg upp och var snabbt på fötter. Följde med Alice och snart började pratet igen.

"Okej. Vi ses i hallen då."
Olivia som hade ätit klart reste sig upp. "Är du klar, Lottie? Vi kan ju vänta på henne där?", föreslog hon och ryckte på axlarna. Det kändes annorlunda att få se palatset i dagsljuset. Det var skimrade nu med, men på ett annat sätt.

Lottie hade ätit klart och reste sig. Det kändes konstigt att inte ta bort efter sig men nickade.
"Jag kan se mig om. Det är lite annorlunda ja men vi såg ju den där väldigt vackra gobelängen." Hon såg sig om och började att gå.
"Jag tycker synd om Alice. Något är det som tynger henne."

"Det finnt många mycket fina saker här att se på.", instämde hon och gick med Lottie därifrån, mot hallen.
Olivias ansiktsuttryck blev sorgset. "Ja. Jag undrar vad som hände? Jag hoppas att jag inte sa, eller gjorde något som gjorde henne sådär ledsen." Olivia skakade ogillande på huvudet. Det sista hon ville var att såra Alice.
"Jag hoppas att hon vet att hon kan berätta vad som helst för oss."

Hon nickade och såg Alice komma ut. Nu såg hon mer elegant ut. Hårsmycken och en krona som såg ut som solen. Samma som hon sett på gobelängen. Klänningen hon var hade ett gult/guld skimmrande och hon såg på dem.
"Förlåt för mitt uppförande förut. Låt oss gå och se oss om. Vart vill ni börja? Se djuren kanske?"
Lottie svalde. Var detta Alice? Hon verkade så lugn och hur vacker var hon inte? Hon verkade så gudalik.
"Vi börjar med djuren..." Lottie såg på Olivia.

"Du har inget att be om ursäkt för. Jag är ledsen om jag på något sätt gjorde dig upprörd." Olivia skakade på huvudet och log istället när hon föreslog att de skulle ta en tur runt i området. "Ja, djuren blir toppen att se på." Hon backade så att Alice kunde gå före dem. Hon beundrade Alice i smyg. Hon såg mer och mer ut som en drottning, tyckte hon. Eller var det att hon var hemma igen?

"Det är en lång historia. En som ni kommer få att ta del av efter ceremonin." Hon klev ut genom de öppna valvet. Hon klev ner från trappan och sträckte ut hand mot himlen, mot den gassande solen. Sedan började gå bort mot en stor äng och pekade. Ett leende spred sig på hennes läppar.
"De ända vi typ har fångna är våra höns. Vi kan inte ha ägg över hela staden. Hur skulle de se ut?" Hon fortsatte och stannade vid ängen.
"Vi har inget stall eftersom vi inte behöver. Vi har ett regnskydd ja men det är för regnet och när de behöver skugga." På ängen kunde man se två svarta hästar och Lottie fkämtade till. Säkert 10 eller mer hästar som hade en päls som liknaded pärlemo eller silver.
De liknade enhörningar hon hört om i sagor men dessa saknade horn och Lottiie såg på Alice.
"Är detta hästar?" Alice vände sig om och nickade.
"Ja visst är dem vackra?"

Det var en vacker stad. Det gick inte att undgå. Det kändes så omsorgsfullt ordnat och genomtänkt. Allt för att alla där i staden skulle trivas. Det var harmoniskt.
Olivia drog sig till minnes på bondgårdar hon varit på där hönsen gick omkring. Det var en trevlig syn.
Hon flämtade till när hon fick syn på hästarna. "Wow! Så fina dem är. Var kommer de ifrån?" Hon hade aldrig sett sådana hästar med pärlemor tidigare.