prs yehet & kkaebsong

Joshua kan inte undgå att skratta åt den äldre eleven och tillåter sig själv att öppna ögonlocken för att se honom i ögonen.
"Jag är bara så trött," gnäller han och borrar ner ansiktet hos Zihaos nacke än en gång. Han drar in den bekanta, välkomnande doften innan han ser på slytherineleven igen. "Det är mysigt att ligga intryckt vid dig," rättar han och lämnar små pussar över Zihaos käkben med ett nöjt leende. "Men vi kan gå upp om du vill, det spelar ingen större roll."

Nu när Joshuas läppar funnit sjuttonåringen, tyckte han helt plötsligt att det inte var speciellt illa att ligga intryckt bredvid den yngre. Det hade han ju inte tyckt varit något problem från början heller, utan det var de andre tre fåntrattarna som helt förstörde stämningen.
”Har inga som helst problem med att stanna här om du ger mig en kyss eller hundra”, mumlade Zihao och drog några fingrar utmed gryffindorelevens kind. ”Vi måste upp förr eller senare dock. Jag har fortfarande en dos av elixiret kvar, inför kvällen.”

"Jag kan nog ge dig hur många du vill," påpekar Joshua, och grimaserar lite över hur löjligt det låter när det väl kommit ut. Jo, båda ungdomarna har sagt en hel del urlöjliga saker under kärleken. Med en liten nick tvingar sextonåringen sig upp ur sängen till en sittandes position istället. Blicken glider över de tre sjuttonåriga vännerna till Zihao med ett roat leende över läpparna. "Du har riktigt roliga vänner, Zihao." påpekar han och sträcker på sina armar med en liten gäspning. "Ska vi få och knacka på hos professor Snape då?"

Roliga vänner? Snarare irriterande korkskallar. Zihao skrattade till och satte sig upp bredvid sextonåringen, lindade armarna om honom och pressade läpparna mot dennes kind.
”Äsch, de är bara jobbiga”, mumlade han och fortsatte stryka läpparna över den andres mjuka hud. ”Tror du verkligen att han kommer bli glad om vi kommer såhär tidigt?” Fortsatte han sedan och drog tungan utmed Joshuas käkben, utan att inse riktigt vad det var han egentligen höll på med. Han bestämde sig för att det var fullmånens fel, att den tillhandahöll honom med ytterst underliga instinkter och konstiga impulser.

"Jobbiga är de också," erkänner Joshua med ett leende som pryder läpparna, den lilla pussen som han får på kinden värmer något hysteriskt. "Snape? Han är aldrig glad. Men kanske han blir mer upprörd än vanligt, vad vet jag." Påpekar sextonåringen och kan inte hindra sig själv från att fnissa till när Zihao drar med tungan över käkbenet, riktigt underligt, men det kittlas. Joshua lämnar sedan en liten, lätt puss på den andres läppar.

”Hm, så ska vi ta chansen eller helt enkelt låsa in mig någonstans inatt?” Undrade Zihao och besvarade fjäderlätt den lilla kyssen med ett blekt flin på läpparna. Självfallet tänkte han gå och knacka på hos professor Snape i vilket fall, men han kunde inte låta bli att oroa sig för hur den vresige mannen med flottigt hår skulle bemöta honom. Tänk om han motade bort sjuttonåringen och vägrade ge honom elixiret bara för att han blivit väckt? Fick han ens göra så, även om han bra gärna ville? ”Jag vågar inte gå själv i alla fall.”

Joshua skakar lätt på huvudet åt den andres ord och låter blicken glida ner mot sina mindre händer.
"Klart jag följer med dig Zihao," säger sextonåringen och rycker lätt på axlarna innan han möter den andres blick. "Vi kan gå och knacka på lite senare, kanske efter frukost."

Zihao log snett. Kunde han bli mer tacksam över att ha Joshua vid sin sida? Det var nog nästintill omöjligt faktiskt.
”Det låter som en plan, hoppas de serverar något gott, med tanke på att det är den första dagen på lovet”, sade han och kravlade över Andrew för att sedan slänga benen över sängkanten. ”Ska du dra hem imorgon eller?” Frågade han därefter och kunde inte undgå att känna sig olustig. Han ville verkligen inte åka hem till sina egna föräldrar och ännu mindre lämna sextonåringens sida.

"De serverar säkert allt du kan tänka dig," svarar Joshua och kryper efter pojkvännen, försiktigt för att inte väcka Zihaos sovande vän. "Jag åker hem imorgon, du får gärna följa med om du vill."Jo, hans mor hade sagt ja nästintill tvärt, hon välkomnar alltid nya vänner under hennes vingar. Dock blir hon lite mer seriös när det kommer till en pojkvän.

”Får jag?” Frågade sjuttonåringen som kommit upp på fötter. ”Du tror inte att hon tycker att jag är oren och vidrig då? För det hade nog mina föräldrar tyckt om de lärde känna mig riktigt ordentligt”, fortsatte han tyst och sänkte blicken, samtidigt som han drog av sig festklädnaden som han somnat i. Istället drog han på sig ett par gamla slitna mjukisbyxor och en senapsgul tjocktröja från Burberry. Jo, Zihaos egna föräldrar hade nog slängt ut honom om de kände till alla aspekter om honom.