wolfy & rollspelare prs

”Se inte på mig, jag kan inte ta åt mig äran för det är inte jag som byggt eller inrett slottet.” Han kunde hålla med henne om att det var fint, han tröttnade aldrig på att gå runt i den enorma byggnaden på små upptäcktsfärder trots att han varit där många gånger förut.

"Men hur kan du inte ha berättat att det är så fint!" sade hon och kollade på honom en stund innan hon fortsatte se sig omkring. Hon log stort och höll hårt i hans arm medan de gick. Hon gick syn på den dryga tjejen från hans skola en bit fram och fnös lågt. "Där är ju din bästa vän." flinade hon.

”Eh, jag måste ha glömt bort att nämna just det,” försvarade han sig glatt, följde hennes blick mot tjejen en bit längre bort och himlade med ögonen. Vilken intressant kväll det här skulle bli. Han önskade att det bara varit hans familj som var inbjudna och inte medlemmar från andra kungliga familjer.

"Jag lovar att vara snäll." log Cleo och kysste hans kind lite snabbt. Hon såg sig omkring och log stort när hon såg Anastasia, hade inte hunnit se henne hos honom. "Din syster är så fin."

”Jag vet att hon tycker det samma om dig.” Han log mot sin syster innan han började närmare dörrarna till matsalen. Drottningen hade inte ännu dykt upp och inte heller var de välkomna att sätta sig ner vid bordet, vilket betydde att gästerna fortfarande hade lite tid på sig att mingla runt.

Cleo log svagt och tittade upp på Jonathan lite snabbt. Hon såg sig omkring och smekte hans arm med sin lediga hand.
"Vilka är alla?" undrade hon och bet sig löst på läppen. Hon försökte hålla ett litet leende på läpparna så hon såg trevlig ut.

”Alla här representerar någon av de andra kungliga släkterna. Ivashkov må vara den största men det betyder inte att någon från min släkt är vår följande regent.” Jonathan pekade diskret ut några i tur och ordning för att tala om vad de hette och kort berätta hurdana personligheter de hade.

Cleo nickade lite och försökte lägga allt på minnet, hon höll sig så nära honom som möjligt då hon kände att hon fick blickar av vissa.
"Vet alla att jag är människa?" viskade hon.

”Inte nödvändigtvis, du kan förväxlas som en dhampir.” Cleo hade inte den typiska smala, slanka kroppen med långa ben som moroi hade så ingen trodde knappast att hon var en.

"Hellre att du dejtar en dhampir än människa väl?" undrade hon och granskade honom lite snabbt innan hon sken upp i ett leende när hon såg Jordan. "Där är Jordan också!" sade hon och rynkade på pannan. "Är han en beskyddare här eller vad är grejen?" undrade hon, det kändes som att det var ganska många personer där för en vanlig middag.