När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

"innan vi dog" sa han lågt och strök Xenia över håret och höll om henne "men nu kan vi leva för evigt tillsammans i alla fall" sa han lägt

Xenias gröna ögon såg sorgset på honom och nickade. Ibland kändes det helt meningslöst att de hade dött. Inget blev ju bättre snarare sämre. Voldenort där nere och de här uppe. Hon undrade hur hennes mamma mådde efter att hon råkat ut för hanns vrede, det kunde inte vart kul att upplevt. Xenia önskade att hon och far skull vara här nu, men ändå inte.

Fai såg på Xenia
"förlåt det var inte mening att göra dig sorgsen" sa han och kramade om henne "men du kan besöka din mor i fall du vill" sa han leende

Xenia skakade på huvudet. "Nej, det skulle bara göra det hela värre. Jag kan ju inte träffa henne sedan och hon behövs nere på jorden." sa hon och skakade sedan på huvudet. "Nej, förlåt vi ska vara glada nu." log hon lätt och kysste honom.

"jag tänkte att då kunde du ju förklara för henne" sa Fai och höll om Xenia och han va faktiskt glad över att han fick prata med sin morfar en sista gång "men du har rätt vi skall vara glada och vi har varandra" sa han och kysste henne

Xenia skakade på huvudet. "Vet inte vad jag skulle förklara. Och skulle jag träffa henne skulle jag bara sakna henne ännu mera." sa Xenia frånvarande och log sedan. Hon var glad att hon hade Fai och glad att han var här med henne. Och att ringen var ett bevis på att han skulle stanna, att han ville ha henne.

"Jag vet inte men tror det eller ej så känns det bättre efteråt, det gjorde det faktiskt när jag pratat med morfar" sa han leende och kramade om Xenia "och hon finns alltid med dig"

Xenia rycker på axlarna "Ja, kanske. Vi får se." sa hon frånvarande och log sedan. "Ja, jag vet, men jag önskar att hon var här. I alla fall när jag ska gifta mig." flinade hon roat åt Fai, satte sig upp och kysste honom länge. Hon ville inte tänka på det där nu, nu skulle det vara bara hon och Fai och ingen annan.

Fai log och nickade sedan "Jag förstår det, men det är svårt om hon inte förorsakas" sa han och besvarade sedan kyssen och dorg med Xenia ner så de låg på filten

"Jag vet och vill inte att hon ska dö, hon behövs nere på jorden. Jag hoppas att Voldemort lyssnar på henne, annars kan det mycket väl bli ett nytt krig eller i alla fall ett uppror. Mamma har många på sin sida, hoppas att han inser det." sa Xenia och fann sig sedan liggnades vid Fai. Hon la sig närmare honom och la armen om honom som i en omfamning innan hon kysste honom länge.