Skriva av sig-tråden

tack ♥

Kan knappt andas är så förkyld snälla hjälp mig härifrån
huvudet är en tidsinställd bomb (DUNK DUNK DUNK DUNK)
näsan är borta för längesen
halsen täpps sakta igen

(Positiva saker: jag får äta billys panpizza till lunch ;p)

Kan 2015 bli mycket sämre? Det började med att Zayn lämnade 1D, alla dessa jävla rykten inom bandet i somras så man var helt förvirrad, sedan fick vi beskedet om att de ska ta två års eller något paus så jag kommer liksom aldrig få se dem - har velat se dem sedan 2012 så ska jag få vänta i mer än sju år?? Och alla dessa jävla krig ute i världen som aldrig verkar ta slut. Man löser inte problem med krig fatta era jävla dumhuvud. Plus att jag har en massa jävla ångest och depression. När ska man någonsin få må bra.

Känns konstigt att för första gången få kritik av elever...

Jobbar som lärarlärling, jag testar alltså på läraryrket nu i fem månader för att se om det är någonting för mig. Jag tycker det är en fantastisk chans att få prova på det här och känna efter innan man väljer att hoppa på en 5 år lång utbildning.

Jag trivs superbra, och det blir nog en lärare av mig tillslut. Har bara fått positiva reaktioner av både mina handledare och elever. Men är långtidsvikarie nu för en lärare som är bortrest i sju veckor. Har hennes klass i sv 3, och vi håller på att jobba med retorik. Jag har fått planerat hela det momentet själv dessutom, vilket har varit väldigt spännande och lärorikt. Men idag skulle de börja med ett grupparbete där de tillsammans ska göra en analys på ett känt tal. Och reaktionerna var inte positiva. De ville inte göra en till analys - "vi inte gjort annat än analyser i tre år!" - och de gillade inte att jag delade in grupperna heller. Ska påpeka att jag gick igenom planeringen för momentet redan första lektionen, men då var det ingen som klagade.

Vet inte varför det påverkade mig så mycket. Kanske för att det var första gången jag blev ifrågasatt som lärare. Inte för att jag hade förväntat mig att det skulle gå smärtfritt. Men visste samtidigt inte hur jag skulle hantera det.

Jag undrar om elever inser hur mycket de påverkar lärare? Av de som börjar läsa till lärare är det ungefär en femtedel som hoppar av redan första gången de gör praktik. Men jag har insett något jag inte tänkte på när jag själv var elev - när man går i skolan är man fruktansvärt självisk. Man tänker bara på sig själv, och hur jobbigt och tråkigt allting är, och hur dum läraren är. Vi pratade om det i lärarrummet, men det här är nog det enda yrket där dem man jobbar med blir glada när man är sjuk. För vem har inte jublat när man får höra att läraren är sjuk och lektionen är inställd? Ganska sjuk egentligen. Där ligger läraren hemma i feber, och mår kasst, och så är eleverna glada åt det. Läraren som ger sitt liv för att förbereda dem för deras framtid och se till att de gör det bästa av sina förmågor.

Jag tänker inte låta det här avskräcka mig från att bli lärare iaf. Behövde bara skriva av mig. Nu ska jag ta nya tag och planera för lektionerna senare i veckan.

Jag är så jävla dålig på att hålla kontakt med folk.
Så nu är det ingen som bryr sig om mig längre.
Jag förstår ju varför.
Men det gör så ont.

Var hemma idag, allt kändes bara kasst och ångesten kom upp. Men jag ångrar mig så mycket, varför gick jag inte till skolan idag? Hade jag bara kommit iväg till bussen hade allt känts okej typ. Och det är hemskt att se pappa så besviken och uppgiven...Och hemskt att få frågan "Så var du sjuk igår?" Eller "Du är sjuk rätt ofta va?". Önskar att folk kunde förstå mer, jag vill bara komma till skolan och låtsa som att jag alltid varit där bara.

Girl, the fuck are you talking about?
Jag bryr mig JÄTTEMYCKET om dig!!

♥33

♥3333