Skriva av sig-tråden

Men åt helvete med den här jävla världen

JAG SKULLE TILL FRANKRIKE. JAG SKULLE TILL DISNEYLAND PARIS, MEN NEJ. NU MÅSTE IS HÅLLA PÅ MED SIN JÄVLA TERRORISM, VILKET
1. FÖRVÄRRAR ISLAMOFOBIN
2. DÖDAR MASSOR AV MÄNNISKOR
3. GÖR SÅ ATT HATET MOT OSKYLIGA MUSLIMER TREDUBBLAS
4. DÖDAR MÄNNISKOR
5. GÖR SÅ ATT JAG INTE KAN ÅKA TILL PARIS OM FEM DAGAR

JAG SKULLE KUNNA SKRIVA EN HEL JÄVLA BIBEL
FUCK

Igårkväll när jag och min sambo gick hem från stan pratade vi lite om världen och det kaos som är. Jag sa att jag trodde att det snart skulle hända något hemskt i Europa (ja, jag vet att hemska saker sker hela tiden i andra delar av världen). Något väldigt hemskt som skulle kunna få konsekvenser i form av mer krig och mer kaos.

Två timmar sker det första attentatet i Paris.

Försökte formulera det i något annat än "fan ta allt" nu.



Och runt omkring oss brinner världen.

På en avlägsen plats händer hemska saker. I något land långt borta är det krig. Någonstans svälter man. Rädda människor reser mil efter mil för att komma till en tryggare plats. En plats med mer pengar, mer mat, större skydd och med hoppet om en framtid hägrande bortom tältlägren och flyktingförläggningarna. Det muttras om hur de kommer hit och förpestar våra vackra länder, att de förstör och besudlar dem.

Medan vi, den “riktiga” befolkningen spottar på våra egna gator framför en tiggares ihopkurade gestalt. Medan iskylan sprider sig som en tjock dimma mellan oss i form av hårda ord, brist på empati och våldshandlingar. Medan vi sätter våra egna länder i brand, när tändvätska skvätts över ännu ett asylboende. Medan vi bär hand på människor och låter blodet flyta över kullerstenarna i våra egna hemstäder. Medan vi höjer vapen mot människor som inte anses höra hemma och gör barnen i våra egna länder rädda för att gå till skolan.

På en plats inte så långt härifrån händer något fruktansvärt. Anklagande pekfingrar höjs. Var det inte det vi sa? Sa vi inte att de kommer hit och förstör?

Nej du. Förstör, det gör vi så bra själva. Det försvarar inte på några sätt det fruktansvärda som hänt på en plats inte så långt härifrån, i Paris. Men det var inte alla de flyktingar som förfäras lika mycket som vi som gjorde det. De reser hit bara för att se avgrunden öppna sig än en gång, för att än en gång se det de flytt ifrån i vitögat.

Det är svårt att hålla hoppet uppe, när det skjuts från flera håll och vi andra kurar ihop oss i mitten. Det är svårt att inte bli modfälld när folk hellre vill skylla på någon än hjälpa en medmänniska. Ibland känns det som att det enda jag kan göra är att ta din hand, vart du nu än kommer ifrån, och tillsammans med dig se på när världen brinner.

Jag tar din hand, du som förlorat en anhörig i Paris. Jag tar din hand, du som försöker skrapa ihop pengar till din familj i ett främmande, fientligt land. Jag tar din hand, du som flytt från kriget. Vi tar varandras händer och sluter en mur mot alla de som sliter världen sönder och samman, vilken etnicitet, religion eller vilka motiv de än må ha.

Jag hatar människor. Jag hatar människor.
Jag har dragit mig för att faktiskt säga så eftersom att jag själv inte tycker om hur feminister hatar män. Men jag kan inte neka det själv. Människan förstör hela världen. Förstör miljön. Plågar och dödar djur. Dödar andra människor. Jag anser att människan är det värsta som någonsin har hänt världen.
Och jag hatar människan.

Alltså jag är så jävla rädd för att ett stort krig ska bryta ut när som helst.
Händelserna i Paris är bara en i mängden.
Hatbrott överallt i världen ökar och ökar hela tiden, varje vecka kommer det nyheter om bränder på asylboenden, varje DAG händer det hemska saker runt om i världen.
Partier som SD får högre makt nästan överallt. Hur kommer det se ut om tio år? Kommer det vara dessa partier som styr runt om i världen? Eller bara fem år?

Flyktingsiffrorna är större just nu än de har varit sedan andra världskriget, bara det är oroväckande.

Fy fan i helvetet för IS. De behöver utrotas. IS måste bort, annars kommer det här aldrig få ett slut.

Here it goes...

Jag blev bjuden på bio på samma station som mitt ex bor, där vi bodde tillsammans. Jag vill egentligen inte åka dit, bara i extremfall när det inte finns något annat alternativ. För det hade ju inte alls sett "misstänksamt" ut om jag helt plötsligt tycker att det är en bra ide att gå på bio där men inte gjort det på hela tiden han och jag levde ihop. Och sen när jag går igenom det där jäkla stället ser jag inte en vanlig bänk, eller en vanlig affär... jag ser vår affär.. och vår bänk.. och vår bakomat. Vi lovade varandra att om vi tog steget och flyttade isär så skulle vi fortfarande ha någon slags kontakt. Men det har vi inte, jag vet inte ens om vi skulle kunna säga hej till varandra på tåget, antagligen.. men det känns falskt att stå och prata med en människa som inte vill ha kontakt, som vill "gå vidare."

Vi var en så stor del av varandras liv under 10 år att jag snudd på känner mig familjelös nu. Jag kommer aldrig mer att fira jul med hans föräldrar, faktum är att jag inte ens svarar på deras mail. Vi kanske inte kunde leva tillsammans, och vi kanske inte kunde ha den typen av relation när kärleken sinade bort, men fan vad jobbigt det är att inte kunna gå och ge honom en kram.

hur kan människor vara så fulla av hat jag förstår inte

På nyheterna från Paris var det idag med en kille i ett inslag som är från Gabon, och han själv sa att de varje dag ser något som Boko Haram gör där, men att det känns extra hemskt att se det hända i Paris.

Detta är så FEL. Det ska inte vara mer accepterat att det händer i Gabon än i Frankrike. Hatar världen just nu. Hatar synen människor har på världen.