prs yehet & kkaebsong

"Mm, klart jag ritar hjärtan, vad annars?" mumlar Joshua med ett litet leende, låter fingrarna fortsätta med de små beröringarna på dennes rygg. "Jag tror det är bäst att du bestämmer vart du vill vara, någonstans du känner dig bekväm." förklarar gryffindoreleven, som vill att Zihao ska ha det bästa av det bästa. Dock glider alla dessa tankar bort så fort den sjuttonåriga slytherineleven säger det andra, och hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen. Den andra handen, som inte ritar små hjärtan över Zihaos rygg, glider upp till de mörka lockarna för att pilla med dem. När Zihao sedan gräver ner ansiktet i bröstkorgen, lutar Joshua försiktigt hakan mot toppen av den äldres huvud, lämnar en liten puss. "Jag kan säga detsamma."

Just där och då, kände Zihao sig väldigt ynklig och sårbar inför resten av den stora, grymma världen. Om han bara kunde stannat i Joshuas famn för resten av all framtid så hade han helt klart gjort det.
”Jag vill vara med dig”, upprepade sjuttonåringen som inte haren något bra svar på frågan. De enda ställena han hållit till vid var sovsalen och sjukhusflygeln, varav ingen hade fungerat speciellt bra. Han började försiktigt bita i sextonåringens skjorta, med samma smala leende på läpparna. ”Så säg det då. Att du älskar mig.”

Joshua sluter försiktigt ögonlocken, håller Zihao tätt intill sig. Han vet mycket väl att ibland behöver man bara få ligga i en famn och känna sig liten, och detta är en sådan stund för den äldre eleven. Och gryffindoreleven har ingenting emot det, inte alls. Istället för att Zihao gnager på sextonåringens skinn, nafsar han istället på den vita skjortan.
"Jag älskar dig," försäkrar Joshua med ett svagt leende.

”Bra”, mumlade den äldre och kvävde en gäspning. ”För jag menar det verkligen när jag säger att jag älskar dig”, viskade han och kurade ihop sig ännu mer, om möjligt, i Joshuas famn. Sömnen var inte långt borta. Den smög sig sakta inpå Zihao och förde honom till drömmarnas rike. Därför dröjde det inte någon lång stund innan slytherineleven andades lugnt och stilla, förlorad i sina egna tankar som förvreds till drömmar allt eftersom.

"Och jag menar det verkligen när jag säger att jag älskar dig," svarar Joshua med ett magert litet leende. Det är inte svårt att lägga märke till hur den äldres andning blir allt lugnare och jämn, vilket betyder att det snart är sovdags. Försiktigt stryker gryffindoreleven sina händer över ryggen och försöker att somna han också.

Trots allting som hänt under kvällens gång, sova slytherineleven förvånansvärt bra. Med armarna lindade omkring Joshua och huvudet begravt i dennes bröstkorg, kände han sig väldigt nöjd och glad. Det var först långt in på morgonen som han slog upp ögonlocken. Varför kändes sängen helt plötsligt så trång? Han vred lite på huvudet och sneglade åt sidan där en hög med sjuttonåringar låg ihoptrasslade.
”Men herregud”, muttrade Zihao och sparkade löst på Jaydens, som låg närmast, ben. ”Var ni tvugna att lägga er här? Det finns liksom tre sängar till...”

Joshua hör hur sjuttonåringen som ligger ihoptrasslad bredvid honom öppnar munnen, dock har han ingen aning om vem han pratar med. Ena ögonlocket for uppåt en aning, vilket leder till att tre andra slytherinelever ligger bredvid Zihao. Så trött som Joshua är orkar han inte bry sig om det, visst är det trångt, men då han endast ligger bredvid sin pojkvän har han absolut ingenting emot det. Med en liten gäspning och slutna ögon gräver han ner ansiktet i Zihaos nacke.

När Joshua grävde ner ansiktet i Zihaos nacke, ville han av någon anledning få bort kamraterna ur sängen ännu mer. Men hans sparkande fick en helt motsatt effekt, då Andrew kravlade rakt över de två turturduvorna och kurade ihop sig bakom sextonåringen istället.
”Hallå, ge er”, gnällde den Zihao, vars röst blev högre och gällare för varje sekund som passerade. ”Ni har faktiskt egna sängar, varför envisas ni med ett sova just här?!” Fortsatte han och satte sig upp, varpå han böjde sig snett över Joshua för att slå Andrew över huvudet.
”För att du blir irriterad”, muttrade Anthony som låg med armarna virade om Jayden. ”Det är skitkul.”

Jo, de gälla rösterna får Joshua att grimasera, hans öron är alldeles för sårbara såhär tidigt på morgonen. Och att en särskild Andrew kravlar sig över dem,- vilket leder till att han kvider till-, för att sedan kura ihop sig intill sextonåringen. Saker och ting blir dock bara värre när hans favoritkudde, Zihao, sätter sig upp och sträcker sig över honom för att slå till Andrew. Det är ett vidunder att alla fyra får plats i en och samma säng, anser Joshua som försöker dra i slytherinelevens ärm för att få honom att lägga sig ner igen. Det är inte så att han känner sig hemskt obekväm med Andrew som är ihop kurrad bakom honom.. Utan efter gårdagen, då Julian kysst honom finns det ett litet obehag i andras närhet. Förutom Zihaos såklart, det kan han snarare inte leva utan.

”Vill du på riktigt ligga kvar här och dra dig?” Frågade Zihao och sjönk tillbaka ner mot huvudkudden. De mörka, irriterade ögonen fäste sig på Joshua samtidigt som händerna fann sin väg runt sextonåringens midja. Han skakade lite på huvudet, varför var vännerna tvugna att bete sig så dumt? Det värsta var att alla tre redan verkade ha somnat igen, utan några större problem. ”Ska vi gå? Eller är det mysigt att ligga intryckt mellan mig och Andrew?” Undrade sjuttonåringen och höjde lite på ett ögonbryn. Själv ville han mer än gärna stuga upp och äta en rejäl frukost, men om det nu visade sig att Joshua hellre stannade kvar intryckt mellan slytherineleverna så hade han inte direkt något val. Inte en chans att han tänkte lämna pojkvännen ensam i sovsalen.