Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona skrattade lätt och drog tillslut ifrån och lutade sig mot hans famn. "Jag är glad att vi kan vara tillsammans...Att kungen inte är efter oss".

Niel nickade och blev genast orolig.

"Fast" mumlade Mona och la sig mer tillrätta i hans famn. "Vi har inte gjort något fel, du köpte mig av honom ju",

"Ja..." svarade Niem svagt och höll Mona tätare till sig. "Lämna mig inte!"

Mona skrattade igen. "Jag kommer aldrig lämna dig, inte frivilligt i alla fall, varför skulle jag det?".

Niel ryckte på axlarna. Hans självförtroende sjönk som en sten. "Jag är varken tillräckligt stilig, smart, snäll eller bra för att förtjäna dig. Det finns säkert många som är bättre som du kommer bli kär i..."

Mona förvånades av hans ord och tog sig loss ur hans famn och såg upp på honom. "Du förtjänar mig, jag var bara en särling, en slav men du tog mig med dig". Hon böjde sig fram och kysste honom. "Jag förtjänar snarare inte dig, jag är inte särskilt vacker heller eller det du sa".

Niel skakade misstroget på huvudet. "Hur tänker du nu? Du är underbar! Vacker, smart, stark till sinnet, onödigt snäll....du är allt för mig!"

Mona rodnade och såg ner i golvet. "Du...du är allt för mig också" viskade hon innan hon kastade sig i famnen på honom igen och höll om honom hårt.

Niel blundade och kramade Mona tillbaka. Han gav henne en kyss och borrade huvudet mot hennes mjuka hals.