De utvalda

Ethan log lite mindre. "Jag vet" suckade han och fortsatte stryka henne över ryggen. "Men tänk om våra förhoppningar är sanna? Då måste vi båda vara starka och friska". De fick båda äta mera.

"Jag vet, jag försöker, jag lovar." sa Eletha och log lite hon kröp intill honom, det var skönt då han strök henne över ryggen.

Ethan drog täcket en bit över de. "Jag ska också försöka" mumlade han och blundade igen. han var väldigt trött och febern hade lättat lite. Strax sov han med armen om Eletha.

"Bra, det är viktigt, du får inte dö." sa hon och låg vaken då Ethan somnat. Hon var glad att han mådde lite bättre.

"Jag tänker och kommer inte dö" sa Ethan och lät ganska bestämd faktiskt. Han hade alldeles för mycket att leva för.
Han sov tungt och mumlade bara tyst Elethas namn ibland.

Slutligen efter några timmar somnade Eletha med, utmattad som hon var och orolig för honom. I drömmen tryckte hon honom mot sig, även då var hon stark det verkade som att hon drömde att hon förlorat honom.

Ethan drog henne mot sig också i sömnen även om det bara gjorde allt varmare.
Tillslut vaknade han upp på morgonen, kallsvettig och lite trött, men inte alls så varm.

"God morgon." log hon och kände på hans panna, "Du verkar bättre." log hon, "Du kanske skulle ta ett bad, det skulle hjälpa." sa hon leende och kysste honom.

Ethan besvarade kyssen och smekte hennes kind. "Det är en bra ide" log han. Han satte sig upp och drog av sig täcket. Han gick sedan på smått darriga steg mot badrummet.

Hon gick vid honom om han skulle ramla och tappade sedan upp varmt vatten i badkaret åt honom, nu skulle hon se till att han blev bättre.