The cold in our bodies [PRS]

Alice låg i sängen och sträckte ut sig. Man kunde höra skratt utanför och fågelkvitter. Med ett leende på läpparna satte hon sig upp och bytte om till en ren skimrande klänning och tassade ut. Med lätta steg tog hon sig ner längst korridoren och stannade upp. Knackade på dörren.
"Dags att vakna Olivia." Sa hon gladd och öppnade dörren och kikade in.
"hej" Hon log ömt och steg in.

"Alice- du är vaken!" Olivia hade precis satt upp håret med en sista hårnål då hon fick syn på sin vän. "Åh, jag tänkte fråga dig.. ska jag kalla dig ers höghet nu? Jag menar.. du är ju drottningen här." Hon reste sig upp från stolen och gick fram till Alice. "Det är kul att se att du mår bättre. Det var en trevlig kväll igår. Hoppas du fick sova något du med."

Hon skrattade och tog hennes händer.
"Drottning är nog fel ord. Jag kunde inte säga till er förut vad jag är." Hon funderade men nickade.
"Om du känner at du vill så får du säga ers höghet och vad glad jag blir. Att ni hade det trevligt." Hon lade huvudet på sned.
"Jag hoppas ni är hungriga. Det är frukost som väntar sen har ni saker att göra. Tyvärr." Hon log varmt mot henne.
"Ni måste se våra hästar med. Jag måste gå och se mina djur. De har nog saknat mig.."

"Okej, men Alice funkar också då?", sa hon osäkert och log snett åt sin vän när hon fattade Olivias händer.
Som på en signal gav Olivias mage ifrån sig ett ljud av hunger. "Ja..", skrattade hon och tog sig för magen. "Jag är nog hungrig. Mat skulle passa bra. Gå du till dina djur, så ska jag se ifall Lottie är vaken." Hon stannade i en rörelse. "Ses vi något senare idag? Jag trodde att du ville visa oss omkring staden?"

"Alice fungerar utmärkt. Ni träffade mig på utsidan så de som är här kommer att ge er fripass." Hon skrattade och skakade på huvudet.
"Jag är ibehov av frukost med så ni blir inte av med mig. Jag sa efter frukosten. Jag tror de klarar att vänta." Hon såg på henne.
"Efter frukosten kan jag visa er runt. Till lunchen sitter vi nog ute och efter middagen så.." Hon tvekade en stund.
"Ni kommer få veta en del hemligheter. Är ni beredda att hålla dem? Du vet vad det kommer att innebära antar jag?"

Olivia log lättat. Det var inte svårt att lära om sig, men hon var van att kalla Alice vid namn.
"Det blir bra." Hon nickade. Men blev med ens allvarlig då hon hörde Alice tala om att få ta del av hemligheterna. "Javisst.", sa hon tvärsäkert. "Du kan alltid lita på mig.", tillade hon. "Jag ska gå och se efter Lottie nu. Vi ses på frukosten." Hon log lite då igen och vände sig till dörröppningen för att gå ut. "Lottie! Är du vaken?"

Alice började gå mot matsalen och det klirrade om hennes anklar där hennes ankellänkar fortfarande satt från gårdagen.

Lottie satte sig upp och sträckte på sig.
"Nästan." Mumlade hon och gäspade.
"Jag är så trött så att jag vill somna om men jag har saker att se." Hon tog sig upp och såg sig om.
"Jag blir förundrad varje gång. Det är så vackert med allt ljus. " Hon såg sig om och log.
"Jag ser att saker har bytts ut. Från silver till guld men det ser inte alls så tungt ut som det gör hos greven eller hans vän."

Olivia klev in i sovrummet. "Jag pratade nyss med Alice. Hon äter frukost med oss och ska visa oss runt sedan." Hon log glatt åt Lottie. "Jag tror vi har ännu en fin dag här.", sa hon, men leendet svalnade något när Lottie talade om greven. Olivia blev påmind om livet där. Och även om hon inte var vän med vampyrerna där, så var det flera av tjänarna hon hade kommit nära. De var långt ifrån varandra nu. Hon önskade att de hade hade det bra. Var än de var.
"Ja, det är riktigt fint.", erkände hon. "Vill du ha någon hjälp? Jag tänkte gå med dig till matsalen."

Hon drog på sig samma klänning som gårdagen och hon blickade på henne.
"Nej det är så bra. Ska vi?" Hon drog handen genom håret och stannade upp.
"Är ditt hår också mjukt? Lika mjukt som Alices hår är?" Hon blickade på henne och lade handen för munnen.
"Nu ser jag även. Din hy verkar mjukare. Mer lyster om jag säger det så."

"Ja, det.. det är något magiskt med den där källan säkert! Och inte bara det. Maten? Drycken?" Olivia fnittrade. Hon hade lagt märke till hur hennes drag förfinats och hon tyckte se sig själv i ett förskönande ljus när hon iakttog sin spegelbild. "Ja, vi går. Jag är jättehungrig." Olivia gick före Lottie ut från rummet. "Matsalen borde inte vara långt bort."