PRS Lupple & Medi

Hon log och såg ner i sin choklad och svalde.
"Den är alltid så god. Jag vill aldrig att du slutar göra den." Hon log mot honom och sedan åt Dorian.
"Han gör så god!"

Dorian såg mot Willow och flinade till.
"Jag vet att det är en av dina favoriter." Log han glatt och satte sig på bänken lite.
"Du borde berätta vad den smakar för Allie. Hon skulle älska att höra om det."Log Dorian ärligt och såg på henne.
Han själv som var såpass gammal som han var hade slutat att tänka på många mänskliga saker.
Medan Allie som var ung inte hade slutat med det ännu.

"Ja jag hade tänkt att göra det." Hon såg på honom och lutade sig tillbaka och log svagt.
"Tänk att jag bor här. Jag bryr mig inte om ni är vampyrer. Jag har en familj som älskar mig."

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
"Du är på oerhört bra humör." Log han glatt och drack lite mer av blodet, reste sig och gick fram och gav henne en lätt kyss på kinden.
"Och självklart älskar vi dig. Jag älskar dig." Viskade han och smekte hennes rygg.

"Och jag älskar dig." Hon såg på honom och log. Det ringde i Tristans mobil och han svarade innan han suckade.
"Jag måste ta det här." Han gick ut och började prata på Italienska argt.

Dorian såg på Tristan när hans telefon ringde och såg honom gå ut och lyssnade, han pratade argt och på italienska. Vad hade skett nu? Han kände rädsla greppa tag i hela honom och han drack upp det sista av blodet för att vara redo att transportera Willow långt därifrån.

Han kom tillbaka.
"Willow du måste åka till din lägenhet och packa ur den. Lucifer säger att det är det engelska rådets lägenhet. De vill ha tillbaka dig men jag sa aldrig så du, jag, Dorian och Lathan ska åka ikväll."

Dorian morrade till vid benämningen av Lucifer.
" Kan vi lita på Lucifer? Det kan vara en fälla." Sa Dorian allvarligt och såg mot Tristan på italienska.
Han hade varit mer bekväm med att ha med sig även Lucifer för om det var en fälla så skulle de kunna tvinga honom att gå in i den först. Men han visste att ingen ville ha honom där.
" Dags och packa väskorna. Vi ska resa." Sa han och flinade till.

"Det tror jag inte." Han såg på honom och skrattade.
"Han skulle inte skada oss för skadar de oss blir det krig."
Willow såg på Dorian.
"Jag hör vad ni säger. Vi ska resa det vet jag." Hon såg på honom.
"Jag ska inte gå bort mig och ni får komma in i mitt hus."

"Han skulle inte skada oss? Tror du på detta på riktigt? " Sa Dorian och svalde hårt.
Såg sedan mot Willow.
"Vi kanske får skippa målningen om vi ska förbereda oss för en resa. " Sa han och suckade lite. Han hade sett fram emot en lugn dag. Men men.