När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai chansade på att Xenia hade gått ut på ängen men han visste inte åt vilket håll för ängen var stor så han gick åt norr för att chansa

Ett infall fick henne att ställa sig upp. I alla mugglarsagor hon läst så fanns det en skatt gömd bakom varje vattenfall. Tänk om det var så på denna med? Hon gick längst branten för att se om det fanns nått ställe hon kunde klättra ner på.

Fai såg på ängen i och suckade den var gigantisk och han satte sig ner, hon kunde ju vara vart som helst
"XENIA!" ropade han och hoppades hon skulle höra

Xenia hörde sitt namn ropas med vinden och hon vände sig om. Det var Fais röst och hon kom på att det var honom hon letade efter, vad gjorde hon då här? Hon började gå mot rösten och skrek tillbaka "FAI, vart är du.."

"jag är här" ropade han och fann det sedan roande med tanke på att Xenia inte visste vart han var. Hon ropade hennes namn och hoppades hon skulle följa hans röst

Xenia följde rösten och såg tillslut Fai och vinkade. "Vart har du varit? Du bara försvann." sa hon när hon äntligen kommit fram och kramade om honom sedan glad över att han var där och inte försvunne.

"jag var nere på jorden och pratade med Voldemort" sa han och kramade om henne
"förlåt om jag oroade dig" sa han

Xenia stirrade på honom. "Så det går att bara komma ner sådär?" sa hon undrande och såg på honom. "Vad sa han då?" undrade hon och nickade sedan. "Det är lugnt, jag var bara rädd att du skulle lämna mig." sa hon oroligt och kramade om honom hårt och förtvivlat.

"du kan gå ner en gång och jag var tvungen att rätta till det som hänt mellan mörkögt Voldemort så jag gick ner" sa han och berättade sen allt Voldemort sagt och såg på Xenia
"jag skulle aldrig lämna dig" sa han allvarligt

Xenia nickade åt det Voldemort hade sagt, glad över att allt ordnade sig.
Xenia såg på Fais allvarliga blick och nickade, egentligen visste hon ju det innerst inne. Men ja, hon var ändå rädd att det skulle hända. Rädd att Fai skulle tröttna på henne. Rädd för att han skulle tycka att hon var för jobbig att leva med.
Xenia tar Fais hand och flätar in sina fingrar i hanns och ger honom sedan en kyss. "Jag vet att du inte skulle det, förlåt."