(PM)Albus Potter

mer

OGILLA STARKT ♥

Jättebra!!!!!

Håller helt och hållet med!!!

NU har jag lyckats skriva ett litet kapitel, men det känns som om vi behöver lite återblickar här för att alla ska komma ihåg vad som har hänt.
James har ju försvunnit, och Albus misstänker att han finns nere hos Lypusen nere i fängelsehålorna. Ellie, Albus och Sco har tagit sig ner dit och är nu innei den långa korridoren där inferierna finns.
Slutet på det förra kapitlet:
Ingenting kunde blåsa bort rädslan nu. Inte från någon av dem. Det rasslande ljudet blev högre och högre, och efter bara några sekunder kunde Albus urskilja någonting som rörde sig i mörkret.

45 - Genom gången
Albus, Ellie och Sco stod som fastfrusna i golvet, och när de höjde sina brinnande facklor lystes den hemska varelsen upp. Till skillnad från förra gången de befann sig här kunde man nu tydligt och klart se ansiktet hos varelsen som var en av de hundratals inferier som skulle dyka upp när som helst nu. Ansiktet såg hemskt ut. Det var nästan format som ett människoansikte. Skillnaden var att det var dött och likblekt. Ögonen såg ut som om de skulle ploppa ut vilken sekund som helst, och de var aldeles rödsprängda. Halva näsan var bortsprängd, och läpparna var torra och kritvita.
Efter några sekunder kunde Albus urskilja en till inferius, och kort därefter dök ännu än till upp. När tio inferier långsamt närmade sig dem började Albus bli orolig på riktigt.
”Vad ska vi göra…?” frågade Ellie med en röst som var på väg att brista av rädsla.
”Jag har ingen aning”, sa Albus.
Sedan började han springa. På vägen genom den mörka gången slog han ner så många inferier han kunde med sin fackla, men efter ett tag insåg han att det inte ens behövdes. Inferierna flyttade sig ut vägen för honom oavsett om han slog ner dem eller inte. De var rädda för ljuset.
När Albus vände huvudet bakåt kunde han se att alla inferier bakom dem hade stannat upp. De kliade sig hysteriskt. Deras kritvita kroppar var inte vita längre, utan ilsket röda. De hade fått utslag som täckte vartenda hudlager på kropparna. Det såg nästan komiskt ut när de kliade sina kroppar där de stod. Ellie och Sco sprang bakom honom och till sin stora glädje kunde Albus se att Sco fnissade åt en inferius som kliade sig så intensivt att det såg ut som om den dansade någon speciell ap-dans. Albust gav till ett ganska tillgjort skratt vartefter han vände huvudet framåt igen och fortsatte springa. Ellie och Sco höll sig tätt bakom honom.
Efter ett tag insåg Albus att de egentligen inte behövde springa, eftersom inferierna nu hade slutat jaga dem. Han stannade upp, och likaså gjorde Ellie och Sco. Det var bäst att spara på krafterna nu.
De fortsatte att gå väldigt länge, och gången förändrades inte ett dugg. Golvet, taket och väggarna såg precis likadana ut som tidigare i svart sten. På väggarna fanns inga facklor och fortfarande fanns bara mörker både bakom och framför dem. Det började kännas hopplöst, men Albus påminde sig själv att det var det som var meningen med den här mörka gången. Ett riktigt bra tålamåd var det enda som kunde föra en genom den här korridoren, för det var ingen vanlig korridor. Det kände man verkligen. När man gick här var det som om man ville vända om hela tiden. Antingen var det för att det såg precis likadant ut överallt, eller så var det magi inblandat.
Albus funderade ett flertal gånger på att vända, och han började få skuldkänslor för att han hade dragit med sig Ellie och Sco hit. Det kändes fel. Han tänkte precis fråga dem om de ville vända när han fick syn på dörren. Han började springa mot den med ett tjut av glädje och Ellie och Sco rusade efter. Väl framme vid dörren tvekade Albus inte med att dra i handtaget på en gång, men han hann tänka en tanke innan dörren slets upp: Vad skulle de få syn på nu?

Mer!

superduperbra! mer!

BRA!

Jättebra!

AAHh meer! Din fantasi är så bra! Och dina spännande kapitel är superb bra! =D

DU ÄR KUNG! :d