The cold in our bodies [PRS]

Lottie nickande instämmande och reste sig. Hon mindes knappt vägen men såg sig om.
"Det är så svalt men jag fryser inte... " Hon såg en kvinna kom och såg på dem.
"Hittar ni tillbaka? Det är kanske lite övervälmande eller hur?"

"Jag tror jag hittar.", svarade Olivia snällt och log mot kvinnan. Olivia hade ganska bra lokalsinne. Men framförallt en nyfikenhet. De kunde se sig omkring, bara lite grann. För att få en försmak för morgondagen, då de hade mer tid på sig att se sig om. "Tack ändå." Olivia nickade åt ett håll och började gå från festen.

"Det är inga problem. Jag ska även gå till sängs." Men nickade meed ett litet leende.
Lottie gick efter Olivia.
"Vi ska väl till palatset? Sen därefter hitta nog jag." Viskade hon och gäspade trött.
"Allt var så gott. Jag har aldrig ätit så good mat. Inte ens resterna från grevens fester har varit såhär goda."

"Palatset är enormt. Dit hittar vi. Och skulle vi inte.. tja, då får vi väl fråga någon då." Hon fnittrade. Hon hade blivit mer bekväm här, det märktes. Slappnade av på ett sätt hon aldrig gjorde bland vampyrerna.
"Det var jättegod mat. Och så fin dans Alice hade också. Och sången. Det var en magisk stund.", erkände Olivia och gick efter några trappsteg ner till vägen mellan byggnaderna som skulle leda de fram till palatset.

Lottie nickade instämmande.
"Och kläderna är så mjuka och lätta. Jag har aldrig sett något liknande. Att vi får bära dem. Det känns kriminellt." Hon såg på Olivia.
"Din skimmrar i månskenet. Så vackert.."

"Det känns som om.. som om vi är i en annan värld." Olivia höll tillbaka ett skratt. "Jag menar.. drömmer jag? Så känns det! Men jag vet ju, det är verklighet, jag menar.. Aj!" Hon nöp sig själv i armen. "Otroligt."
De fortsatte gå efter vägen som var upplyst av lyktor. Det såg mystiskt, men hemtrevligt och inbjudande ut. "Där är palatset. Åh, det skimrar som våra kläder i månens ljus! Wow."

Lottie skrattade över hur Olivias nyfikenhet sken genom och hon såg sig om.
"Det är så lugnt med. Jag skulle aldrig ha vågat gå hem såhär. Inte utan Oskars hjälp." Hon rodnade svagt och nickade.
"Men sängen då? Den är ju helt mjuk. Som ett moln på himlen. Det är så som de ser ut. Mjuka, lätta. tyget luktar så gott, inte så där instängt. tungt som utanför. Inga tunga parfymer."

Olivia nickade instämmande och gick före Lottie in till palatset där två kvinnor öppnade dörrarna åt dem. Olivia nickade tacksamt åt dem och förde stegen mot deras sovrum. "Ska bli skönt att sova. Imorgon.. är det en ny spännande dag! Det ska bli så kul att få se den där örtträdgården bland annat." Hon tittade på Lottie över axeln. "Har du haft en trevlig kväll?"

Lottie nickade instämmande.
"Det ska bli så spännande och självklart. Jag är så glad för Alices skull. Hon verkar så lycklig att vara hemma igen. Nu förstår jag varför hon var så ivrig att komma hem." Hon öppnade dörren till sitt.
"Trevlig kväll och sov gott..."

Olivia gick in till sig och stängde dörren om sig. Hon var uppspelt och var inställd på att hon nog skulle vara vaken ett tag, men så fort hon lagt sig ner i sängen, så somnade hon.
Nästa morgon vaknade hon av ljudet av fågelkvitter och solens strålar som sträckte sig in mellan gardinerna. Hon satte sig upp i sängen och såg sig om. På bordet bredvid såg hon att det var framlagt nya kläder. Hon drog av sig täcket och gick för att byta om. Funderade på ifall Lottie hade hunnit vakna än. Var Alice vaken?