Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg upp på honom och skrattade.
"Men ingen middag? Jag är rätt hungrig min älskade." Hon vaggade Sammi och snart hade han somnat i hennes famn.
"Ska vi inte äta först?"

Hon såg på honom.
"Han stod vid kaptenen och pratade. Båda såg sorgsna ut men de höll varandra vid liv." Hon log och kysste Roy på armen eftersom hon var så mycket kortare.

"Ja, självklart. Vi äter först."
Zydar gick fram till det dukade bordet för att slå sig ner vid sin plats. Gästerna uppmärksammade honom och slog sig ner så fort de fått syn på Zydar för att göra detsamma. "Jag är också rätt hungrig." Han kikade åt Kiliahs håll. De blev strax därpå serverade tallrikar med mat och glasen blev fyllda av dryck. "Hoppas att det ska smaka. Vill du att jag ordnar något för Sammi också?"

"John ser efter honom. Ethan och kapten står ju varandra trots allt nära." Roy vaggade Lily som gäspade och gnydde snart innan hon strax därpå somnade. Han såg ner på henne och sedan upp på Miliah igen.
"Cun har varit en god hjälp, se, jag har till och med lärt mig att hacka!"

Hon log svagt och slog sig er och räckte över Sammi till en av tjänarna och log.
"Han har precis somnat om. Han behöver ingen mat nu."
Hon log och började ta av spetten och lastade på ris.
"Detta ska bli gott." Viskade hon. Hon tog glaset som stod framför henne och drack innan hon började att äta och såg på sin make med lycka blicken.

Hon log och smekte Lily över kinden.
"Du kunde redan hacka förut. Fast du högg i folk." Hon log svagt mot honom.

Zydar nickade instämmande och smakade av maten. "Säg mig, har någon pratat med dig? Förutom tjänarna? Har du talat med någon av gästerna?"
Zydar såg sig om. Han ögnade sin närmaste bordsgranne som var en till synes kvinna, klädd i vackert tyg och gnistrande juveler. Hon verkade mycket äldre än både Zydar och Kiliah. Sedan kikade han åt Kiliahs bordsgranne. "Nu när du är en av oss, Kiliah, så kanske du borde lära känna någon fler, tänker jag?"

"Jag har bara gjort det kapten har beordrat.", sa Roy och såg ner på Lily igen då hon gav ifrån sig ett ljud, säkert på grund av någon dröm. "Såså, Lily, vi är här.", sa han betryggande och kikade åt Cuns håll. "Cun, har du något barn? Har du blivit välsignad med en son eller dotter?"

Hon log och skakade på huvudet.
"Nej det har jag inte. Borde jag ha gjort det?" Hon log svagt och nickade.
"Jag tackar att jag får bli en av er." Hennes blick glittrade och hon såg på Zydar med kärlek i blicken.

Cun skrattade.
"Förutom Diz nej. Min hund är allt jag har. Inget har liksom hänt hos mig. Jag känner att kärleken inte är viktigt." Han log svagt och sträckte på sig.
"Jag hoppas jag får känna samma lycka bara."

"Du gör som du vill.", sa Zydar och tog ännu en tugga av maten. Det spelade faktiskt inte roll om hon försökte ta sin roll som drottning i riket, Zydar skulle ändå vara den med mest makt av de. "Tacka inte, Kiliah, du har förtjänat det." Han log och sträckte sig efter hennes hand för att krama om den. Han släppte sedan för att se sig om på sina gäster som alla verkade trivas av festligheterna.

Roy såg mot Cun. "Jag är säker på att kommer det.", sa Roy. "..Om du vill förstås.", tillade han sedan och såg ner på Lily som verkat vaknat ur sin slummer. Hon sprattlade och gnydde otåligt. "Såja, Lily, ingen fara..", mumlade han.

Hon log och såg på Zydar med längtan i blicken.
"Åh ja jag vet." Hon kysste honom och kände hans sötma innan hon lutade sig tillbaka i stolen.

Han log och såg på Lily som verkade lite otålig.
"Jag tror hon vill ha lite mer äventyr än bara ligga. Hon log och såg upp på honom.

Zydar besvarade hennes kyss. "Jag tror vi kan lämna de andra nu. Du måste vara trött, kanske vill du vila?" Zydar placerade sina bestick vid tallriken så att han på så sätt visade att han ätit klart.
"Vi kan gå till vårat sovrum."

"Mer äventyr?" Roy såg oförstående ut med höjde sedan Liliy högt mot taket så att hon tjöt av förtjusning och skrattade. "Lilla vän, vad vill du göra?", sa han och såg mot Lilys blick. Lily skrattade förtjust och verkade vilja bli lyft igen då hon sträckte sig mot Roy. Roy höjde henne upp mot taket igen och Lily tjöt av lycka.

Hon såg på honom och en rodnad spred sig i henes ansikte.
"Redan?" Hon torkade sig i ansiktet och nickade.
"Okej." Hon reste sig och tog försiktigt hans hand i sin.
"Låt oss gå. Jag är lite trött faktiskt."

Miliah kunde inte låta bli att le och såg på dem båda.
"Försikigt hon är fortfarande ömtålig precis som ett..." Hon såg ut över havet och log.
"Hon är lika ömtålig som ett trasiga kläder. Jag hittade inget bättre att jämföra henne med." Hon fnittrade svagt.

Zydar log ett bländande leende åt hennes håll och flätade sina fingrar om hennes. "Den här vägen då." Zydar brydde sig inte om att ursäkta sig, gästerna hade tillräckligt med att underhålla sig på festen. Men mat, dryck, goda vänners sällskap och musik. Han var inte orolig att någon skulle fråga efter de.
Han ledde henne till korridoren och deras sovrum. "Här, kom och lägg dig, du är säkert trött efter dagens händelser. Men säg mig..", han såg mot henne. "..Trivs du?"

"Hon klarar sig. Se." Han såg ner på Lily som bubblade av skratt och såg upp mot Roy. Roy såg mot Miliah och sedan på Lily igen. "Hur går det med maten? Är det dags att äta snart?"