PRS Lupple & Medi

"Jag hade feber bara." Hon såg på honom och sträckte på sig och satte sig upp.
"Okej jag är uppe. Så vad ska vi göra idag?"

Dorian nickade sakta.
"Jo jag insåg det senare." Sa han tyst och smekte hennes arm sakta.
Han flinade till.
"Åh vad du än vill." Flinade han. Han hade ingen bra idé vad han egentligen ville.

"Varför inte gå igenom vad du fick kanske?" Hon log.
"Jag vill sitta modell igen och du vill måla av mig." Hon drog sig upp och sträckte sig efter en klänning.

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
"Låt oss göra det. " Sa han och reste sig ur sängen. Sträckte lite på sig.
" Men först ska du äta frukost." Log han.

"Det ska du göra det med." Hon tog med sig koppen och hon började att gå ner och såg Tristan stå vid spisen och hon satte sig.
"Godmorgon." Hon såg Tristan vända sig om och hälla upp varm choklad i en kopp och log.
"Morgon. Mår du bättre?" Han såg på Tristan och slängde en påse mot honom.

Dorian tog emot påsen i en kvick rörelse och nickade sakta, som ett svar över att han i alla fall mådde bättre. Han slängde in påsen i micron och tog sedan ut den och hällde upp den i en kopp.

"Det ser inte gott ut." Fnissade hon och drack av chokladen och pekade på Dorian.
"Men det gör du. " Hon fick en tallrik framför sig och Tristan såg på Dorian.
"Jag talade med Alexander igår. Han sa att febern kan vara en bivärkning av att hon ger blod och hon är mirakelbarnet."

Dorian skrattade lågt.
"Och för dig är det antagligen inte gott." Flinade han och såg på henne ganska lång stund innan han riktade sitt fokus på Tristan.
" En biverkning, det är inte bra. " Sa han ärligt och allvarligt och studerade sin bror en stund.
"Då kan hon inte ge mer blod." Sa han allvarligt och la armarna i kors över bröstet. Om det gjorde henne dålig så var det ute ur ekvationen. Fick inte ske.

"Det är bara att hennes blod pumpas lite varmare. Det är ingen fara." Han såg på Dorian.
"Faktiskt hade hon feber när du bet henne efter ceremonin." Han såg på Willow och log svagt.
"Hon måste ge blod för ifall något händer så finns det ett lager."

Varmare blod, kanske var det nyckeln. Han ställde in koppen och värmde den lite mer för att sedan ta ut den och ta några klunkar. Det var godare.
Dorian såg på Tristan med en kall blick.
" Vi behöver inte diskutera sådana saker." Sa han lågt och såg lite skamset bort.
" Jag vet." Sa han tyst. Det var det smarta draget, men han gillade det inte.