prs yehet & kkaebsong

Blicken vilar på den äldre medan han roat skakar på huvudet.
"Hmh.. vad har du för idéer kära Zihao?" frågar Joshua skämtsamt, nej han har inga planer på att slå tillbaka mot Julian. Han vill bara sluta tänka på honom, och hålla sig borta från vännen. Det kommer bli så hemskt svårt för gryffindoreleven, då Julian alltid varit den person han pratat med om de mörkaste hemligheterna. Blicken faller ner på sina händer, försöker få bort tankarna på sin vän och istället fokusera på pojkvännen bredvid. Aptiten och sötlusten försvinner hastigt, och nästintill äcklat låter han chokladkakan falla till kudden.

Med både armar och ben virade runt sextonåringen, började Zihao nafsa Joshua i halsen.
”Släpp in mig i er sovsal imorgon kväll, så kan jag skrämma honom till döds”, föreslog han med en axelryckning och fortsatte gnaga på den andres lockande hud. ”Det är hur elakt och vidrigt som helst, men jag tycker faktiskt stt han förtjänar det.” Jo, den där Julian hade verkligen ingen som helst rätt att bli behandlad snällt och rart. Han skulle nog bara må bra att bli lite sådär lagom vettskrämd.

Joshua låter ett litet skratt lämna läpparna av den andres ord, och låter sina armar slingra sig om Zihao. Hans nafsande kittlas något förskräckligt, men sextonåringen har ingenting emot det alls.
"Det kommer jag inte göra, tyvärr." svarar gryffindoreleven med ett svagt leende och lutar försiktigt huvudet mot kudden. Det är fortfarande väldigt svårt för Joshua att få in faktumet att hans bästa vän gjort sådär, men han påminner sig om att han inte har någon aning om hur Julian tänkte. Kanske det är bra om de pratar om det. "Jag tror det är bättre att prata med honom om det."

”Varför inte? Skulle inte direkt göra någonting som kunde skada honom fysiskt”, muttrade sjuttonåringen och putade med läpparna. ”Tänk om han försöker igen då? Att kyssa dig alltså”, sade han sedan och rynkade på ögonbrynen. ”Kanske är jättedum nu..men vill inte att du ska ta den konversationen med honom själv, vill hålla koll på den idioten när han befinner sig i närheten av min pojkvän”, avslutade han och begravde ansiktet i Joshuas axel. Det var visserligen jättefånigt att be om att få följa med, men Julian hade helt plötsligt blivit ett hår i den äldres ögon.

Kanske den andres ord skulle kunna ses som rara, att han vill skydda Joshua, eller ja, snarare hålla honom borta från något som är hans. Men Joshua har ingen lust att bli sedd som någon sådan, att Julian bara ska kunna kyssa honom från ingenstans när sextonåringen inte har någon lust alls. Eller att Zihao ska se honom som en liten, ynklig porslindocka som inte kan ta hand om sig själv.
"Jag kan ta hand om mig själv, Zihao." viskar Joshua tvekandes. Kanske han inte har världens bästa bevis på det, med tanke på att han knappt kunnat äta utan vakande ögon, eller knuffa bort Julian ifrån sig.

Jo, han visste att den andre kunde ta hand om sig själv. De var ju trots allt sjutton respektive sexton år gamla, vilket betydde att de defintivt var tillräckligt mogna för att kunna ta vara på sig själva. Men det var inte det som hela situationen handlade om i Zihaos trångsynta ögon. Nej, det handlade helt enkelt om att Julian försökt förstöra det som låg honom hjärtat närmast - relationen till Joshua.
”Jag vet”, mumlade sjuttonårigen och kröp ner under täcket, gömde ansiktet i kudden för att slippa möta Gryffindorelevens blick. ”Men jag..äsch det är inte ens värt att försöka förklara. Glöm det bara.”

Även om Joshua menat det han sagt, så blir han aningen orolig över den andres reaktion. Försiktigt kryper sextonåringen ner bredvid Zihao och puttar försiktigt med näsryggen mot hans bakhuvud, då han gömmer ansiktet i kudden. Lite som en tigerunge.
"Försök." uppmuntrar Joshua och kryper tätt intill den andre. I tystnad bryter han sönder en bit chokladoch sätter tänderna i ena sidan av den, för att sedan se mot Zihao. "Ta en tugga."

Fortfarande butter och vresig, vände Zihao på huvudet och sneglade mot den andre. Han höjde lite på ett ögonbryn vid åsynen av chokladkakan.
”Har du stulit Anthonys choklad? Han kommer bli förbannad”, mumlade sjuttonåringen roat och himlade kort med ögonen. Tvekande förde han tänderna mot sötsaken och tog en tugga. Egentligen borde han låta bli allting som innehöll choklad, då magen troligen inte skulle bli glad över kakaon. Den skulle säkert komma tillbaka upp förr eller senare under kvällen, men så fick det helt enkelt vara.

Joshua stannar upp med detsamma, blinkar dumt innan han stönar av besvikelse.
"Varför sa du inte att det var hans för?" utbrister sextonåringen och lägger ifrån sig chokladen, bara för att sätta sig upp igen. "Jag trodde ni hade det här mi casa es su casa regeln." Halvt panikartat ställer sig Joshua upp för att sedan tassa fram till skrivbordet där det låg, och lägger prydligt tillbaka det. Även om de tagit varsin tugga, så får det helt enkelt vara. Mer finns det inte att göra. Blicken vilar på Zihao som fortfarande verkar vara sur med ett bittert litet leende. "Ska jag gå?"

Ett hysteriskt skratt undslapp Zihao som var otroligt road över hela scenariot. Kamraterna delade visserligen på det mesta inne i sovsalen, men chokladen ingick verkligen inte där. Antony älskade allt som hade med choklad att göra, speciellt den sortens choklad som både han och Joshua precis stulit varsin bit av. Skrattet blev dock kortvarigt och tynade genast bort i samma sekund som sextonåringen frågade om han skulle gå.
”Men sluta!” Utbrast den äldre och nästan kastade sig upp på fötter, fångade klumpigt in den andre i sin famn. ”Klart jag inte vill att du ska gå, dummer.”