De utvalda

Dörren öppnades plötsligt och in kom Sonja, hon bar på en bricka med en karaff vatten och ett glas, samt tallriken med gryta. "Mor sa att han behöver dricka, och äta".
Ethan mumlade till och vred på sig. Svetten glänste på honom.

"Tack." sa Eletha och tog brickan från sin syster, "Jag ordnar det, gå." sa hon vänligt då hon inte ville att systern skulle smittas.
Sedan hällde hon upp vatten i ett glas, "Ethan..." sa hon lågt och höjde hans huvud för att få honom att svälja.

Sonja nickade. "Hoppas han blir bra" sa hon innan hon försvann.
Ethan vaknade till. "Eletha" mumlade han trött och särade.på läpparna då han såg glaset.

"Vatten, du måste få i dig något." sa hon och hällde försiktigt i honom vattnet, vätska var viktigast även om hon ville att han skulle äta med.

Ethan svalde vattnet och lutade sedan huvudet bakåt. "Tack älskade"mumladd han och blundade. Han var så trött och varm!

Eletha la handen på hans panna, "Orkar du lite mat?" sa hon och försökte dölja oron i rösten.

Ethan kände efter. "Lite kan jag nog äta". Han öppnade ögonen och tog sig upp i sittande ställning.

Eletha lägger upp kuddar bakom honom och ger honom sedan skålen med mat, glad att han skulle äta.

Ethan tog emot skålen och började långsamt försöka få i sig något. Men det gick segt. "Det är gott, men jag har svårt att få i mig". Han torkade bort en droppe som rann nerför hakan.

Eletha nickade, "Huvudsaken du får i dig lite." sa hon och fyllde ännu ett vattenglas åt honom, "Drick." sa hon.