The cold in our bodies [PRS]

Hon tog en av frukterna och började att äta.
"Det är derför jag måste stanna." hon sjönk ihop och Lottie tog henne i famnen men Alice log.
"Jag är okej jag är bara slut. Det tar mycket energi att göra detta så det är skönt att vila. Vi kommer fira mera och sen får vi sova." Hon tog emot en bägare som kom mot henne och hon började att dricka.
"Dessutom dessa frukter finns ingen annan stans. " Hon såg på den hon hade i handen.

Olivia närmade sig. Hon ville hjälpa till ifall Alice kände sig svag. "Det låter bra med vilan. Vilken tur att du hann vila en liten stund innan det här."
"Det var jättegoda frukter. Var växer dem?", frågade hon och iakttog flera som njöt av den saftiga söta frukten.

"De växer innanför våra murar. Dessa äter vi bara när vi ska ha cermonier. Det" Hon funderade medan hon tuggade.
"Har en drogande efekt. Det är inte farligt. Det är mer att man ska få harmoni i kroppen." Sa hon och log svagt.
"Och tro mig vi har ätit dessa i tusentals år." Hon satte sig upp och gäspade stort.

"Otroligt." Hon kom på sig själv att säga samma sak hela tiden. Men det var verkligen så hon kände. Det här stället var som inget annat tidigare hon varit på, eller kunna drömma om.
Blicken vandrade tillbaka till Alice. "Vill du sätta dig ner någonstans? Jag kanske kan få bort halsbandet?", frågade hon tillslut och försökte samla sig något. Känslorna hade haft övertaget så länge nu.

Alice log svagt och skakade på huvudet.
"Jag sitter bra här." Hon smekte sedan halsen där hennes halsband låg och hon skakade på huvudet.
"De har försökt. Det går inte bort. Ska säga att det var den mest obekvämste dansen jag varit med om eftersom halsvandet är uppnålat i håret för att inte synas så mycket." Hon såg på henne och skakade på huvudet.
"Imorgon så är det en ny dag. Då ser vi bättre och då kan försöka igen. Men drick mer av vinet och ät mer av frukten. Inget kan skada er i denna stad, fri från männens blickar." Hon höjde bägaren till himlen och hurrarop utbrast.