Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon tog Sami fån tjänaren och började att vagga barnet försiktigt. Så liten han var och han jollrade glatt.
"Är du glad? Å är du glad?" Hon kysste sin son och gick in och så Zydar stå och gick fram till honom.
"Hej.."

Cun skrattade lågt.
Skär upp köttet. Men inte dina händer." Han visade biten.
"Det ska lägas med de andra sakerna sen är du klar. Vi hade inte så mycket kvar." Han log mjukt. Han såg sen mot dörren.
"Hon är vacker. Hur träffades ni?"

Inne i salongen minglade Zydar med bröllopsgästerna. De gladdes åt kärleksfesten och smakade av mat och dryck. I bakgrunden hördes musik och skratt.
Zydar svängde om då han hörde sin hustrus röst.
"Älskade. Och Sammi. Njut av vår fest. Säg mig, kan jag erbjuda dig något?", sa Zydar och placerade sin arm om hennes rygg.

Roy nickade och tog tag om köttet för att placera det på skärbrädan där Miliah tidigare stått. Han greppade tag i kniven och lät bladet skära genom köttet. Han pustade ut, det hade ju gått bra..!
"Okej, vad håller du på med då? Jag menar.. vad skär du upp?", frågade Roy och sneglade åt Cun. Men när han sedan nämnde Miliah och hennes skönhet såg han först oförstående ut, det passade sig inte att han talade om henne till honom så, men Roy valde att inte gå in på det och log sedan. Han bestämde sig att det var något bra att han talade så gott om han fru så. "Ja, hon är vacker. Vi träffades på värdshuset. Vi spelade kort, hon vann.". Roy drog sig till minnes och skrattade lågt åt det. Sedan såg han på Cun igen. "Och du då? Har du någon käresta?"

Hon log och vaggade Sammi i famnen.
"Åh det är så bra. Jag behöver inget speciellt." Hon log och kysste honom mjukt.
"Varför ska jag få saker hela tiden?" Frågade hon medan hon såg sig om.
"Jag menar jag behöver inget mer."

Han skrattade.
"Jag skär upp kryddor som ska få maten mer bra för magen. Det är sedan bra för hälsan." Han log svagt och skrattade högt.
"Åh så hon vann alltså=" Han flinade.
"Du är ingen dålig förlorare med andra ord? Nej tyvärr lever jag ensam." Han lade i kryddorna och log svagt mot honom.

Zydar skrattade. "Nej, givetvis. Det kanske passar sig med en dans istället? Låt folket få det de vill ha- de vill se brudparet dansa!"
Han höjde sina händer för att klappa de två gånger och på så sätt få allas uppmärksamhet. Han tog tag om Kiliahs hand och ledde henne till mitten av golvet för att sedan ta tag om henne. Zydar nickade till en av tjänarna att ta Sammi från Kiliahs famn så att hon skulle få händerna fria att dansa tillsammans med sin make.
En låt från ett stråkinstrument spelades och de började röra dig i takt till musiken. "Så. Se, det var väl inte så jobbigt?", skrattade Zydar och såg in i Kiliahs ögon.

"Du har rätt, det var den bästa förlusten jag någonsin gjort. Och tro mig.. jag har förlorat många gånger!"
Roy skrattade och styckade upp köttbiten i små bitar för att sedan placera det i grytan med de andra ingredienserna. "Det är svårt att tro, att du lever ensam menar jag, du.. du ser inte ut som att du skulle ha svårt att hitta någon."

Hon följde med honom ut på dansgolvet och lämnade över Sammi och började att dansa efter honom och såg in i hans ögon. Hon log svagt och kände hettan på sina kinder.
"Nej inte jobbigt alls." Viskade hon och log mot honom.

Cun log svagt och satte händerna mo midjan och log medan han nickade.
"Det är inget att oroa sig för Jag kanske hittar en fru till slut eller så dör jag ensam." Han log lite svagt.

Zydar skrattade åt hennes svar och snurrade henne runt för att fånga henne igen när hon tagit sitt varv. Låten avslutades och de möttes av applåder vilket upprörde lilla Sammi som började gråta högt. "Så, så, Sammi..", sa Zydar och gick fram till honom. Han strök honom över huvudet och såg på Kiliah. "Han behöver sin mor.", sa han och backade. Han visste ju att Sammi inte var hans. Sammi var inte betydelsefull för honom. Men för Kiliahs skull höll han en fasad.

"Du verkar inte orolig för det iallafall.", sa Roy och ryckte på axlarna. Han greppade tag om en trasa för att torka den ren. "Jag undrar var Miliah tog vägen.. om hon pratat med Ethan..", mumlade han sedan. Han såg på Cun. "Tror du det är långt kvar till land?"

Kiliah skrattade förtjust och hon såg in i hans ögon och rycktes till liv av Sammis gråt.
"Men äskade ville du dansa?" Hon började att dansa med honom i famnen och Sami började snart tjuta av skratt och hon log.
"Precis så Sammi"

Han log och rykte på axlarna.
"Jag tror att hon gick flör att prata med Ethan men tänk på att hon har ett litet barn med. Hon kanske tar hand o Lily." Han log svagt.

Zydar såg på då Kiliah fattade tag om barnet och rörde sig till musiken med sin son i sin famn. Han log roat och gick fram för att se ner på Sammi som verkat lägga sig tillrätta hos sin mor. "Du har god hand om honom.", sa Zydar och såg upp mot henne. "Säg mig, vill du bära min arvinge?", viskade Zydar och rörde sig i takt till musiken med Kiliah.

"Hon sa att hon skulle se efter Ethan, men hon har dröjt länge. Jag hoppas att allt är okej bara.", suckade Roy och började hacka ännu en grönsak. Han tänkte på Irland, Kiliah, det som hänt i grottan när de plundrat ön.. Det var otäcka tankar och han ryste av det. Han fokuserade på bilden av Miliah och det hus besättningen köpt åt de. Han levde en saga, tyckte han och bad en tyst bön att Ethan och Kiliah skulle få återförenas igen. Så att de också kunde få uppleva lika lycka.
"Lily.. Ja, Hon hjälper henne säkert också, du har rätt, Cun."

"Han är min son klart jag har bra hand om honom." Hon gav Sammi en puss på huvudet och såg på honom.
"Jag trodde det var självklart." Hon lade huvudet på sned.
"Vill du inte ha mig?" Hon log och höll Sammi mot sig.

Miliah kom tillbaka med en trött Lily i famnen.
"Någon vill ha sin pappa." Hon log och visade upp Lily.
"Titta pappa är ju här."# Hon log mjukt.

Zydar skrattade och såg ursäktande ut på henne. "Det var inte min mening att såra, Kiliah. Självklart vill jag ha dig. Kom, låt oss lämna festen, gästerna har tillräckligt att roa sig med ändå. Vi saknas inte." Zydar såg sig om, och mycket riktigt, det var ingen som iakttog de. Han sträckte ut en hand för att visa att hon skulle fatta tag i den.

Roy snorde runt då han hörde Miliah röst och sedan upptäckte Lily. "Lily..", mumlade Roy och gick fram för att plocka henne i sin famn. Han vaggade henne lugnt. "Hur gick det med Ethan? Pratade du förnuft med honom?"