PRS Lupple & Medi

"Du pratade redan trams." Hon log och drog handen genom hans hår och såg på honom och drog ner honom i sängen.
"Jag får inte välja hur mycket poäng jag ska få. Det är du som får välja."

Dorian följde med ned i sängen och skrattade.
"Du tar för dig inatt. " Flinade han och smekte hennes midja försiktigt.
"Denna gången får du det. För jag är villig att ge dig ofantligt mycket poäng som gör att du för alltid kommer leda. " Log han.

"Vad säg som 5000?" Hon log och slöt ögonen.
"Jag måste nog somna om. Jag an inte vara vaken hela tiden."
Hon höll hans hand.
"Men gå inte okej. Stanna vid min sida och håll mig säker." Hon log, visste att ingen kunde skada henne.

" Det funkar." Flinade han och nickade.
" Det borde du." Sa han och nickade sakta.
"Jag stannar." Sa han tyst och bäddade om henne så hans kalla kropp inte låg mot henne.

Hon la armen om honom och såg in i hans ögon.
"Jag hoppas du stannar tills jag vaknar." Hon viskade trätt och drog handen genom hans hår.

"Jag ska försöka." Log han och höll om henne.
"Sov nu." Viskade han och började nynna för henne.

"Ska försöka." Hon flyttade undan korset och kröp närmare honom och snart hade hon somnat. Hans kalla kropp var skön mot hennes febriga och hon sov ända till morgonen kom.

Han såg henne somna och han låg kvar hos henne tills morgonen kom och solen strålade in. Han var tacksam över att han hade ringen på sig.
Han pussade henne lätt på pannan.
"Godmorgon sömntuta." Log han mot henne.

"Låt mig sova." Mumlade hon trött men öppnade ena ögat och såg på honom och log.
"Se jag mår bättre." Hon kände på sin panna. Febern hade gått ner.
"Så varför var du så orolig?"

"Den är nästan tio på morgonen. " Sa han flinande och nickade.
"Bra." Log han och skrattade lågt.
"För att du var sjuk." Sa han enkelt och såg på henne.