Rollspelare & Wolfy prs

"Sluta vara så självkritisk!" röt han och tog tag i hennes ansikte. Han kysste hennes huvud och suckade högt. "Du är varken dum eller blind, men du säger otroligt dumma saker ibland." sade han kort och lutade sin haka mot hennes hjässa. "Kan du bara göra det här för min skull?"

Än en gång ryckte hon förvånat till då han höjde rösten. Men hon ville ändå egentligen inte ge sig. Hon såg på honom ett tag innan hon backade några steg.
”Mhm, som du vill.” Hon rynkade lite på pannan och öppnade munnen för att säga något mer men vände sig istället bara om för att gå iväg. Hon tänkte inte checka in på hotellet och inte tänkte hon åka iväg heller. Istället gick hon och satte sig ner på marken en bra bit ifrån bilen och försökte njuta av den friska luften.

Jason suckade högt och kliade sig i nacken, han var något enormt trött på att konstant gräla. Han tvekade en stund innan han gick och satte sig bredvid henne. Han tog upp sitt cigarettpaket och tände en innan han tog ett djupt bloss. Han kliade sig i nacken och slöt ögonen i några sekunder.
"Gör vi någonsin annat än att bråka?" undrade han.

Hon tittade inte upp då hon hörde fotsteg närma sig men sneglade mot honom då han satt sig ner på marken bredvid henne. Hon plockade upp en sten för att dra linjer i sanden och sedan sudda ut allting igen.
”Jo,” började hon osäkert, gjorde sig beredd att räkna upp vad annat de gjorde. Hon var lite rädd över att han tagit upp det, förväntade sig nästan det värsta.

"Vi borde ta alla aggressioner till sovrummet." flinade han roat och la sig ner i gräset. Han kollade på henne en stund och la sin lediga hand på hennes rygg, innanför hennes tröja. Han smekte lätt hennes hud och slöt ögonen i några sekunder.

Först stirrade hon bara på honom som om hon inte kunde tro sina öron, men sedan växte sig ett litet leende fram på hennes läppar. Hon la sig ner i gräset bredvid honom och blickade upp mot himlen.
”För att sova bort all ilska, menar du?” Leah visste precis var han menat men det hindrade henne inte från att spela oskyldig.

Jason skrattade till och kollade på henne lite snabbt.
"Ja, vad trodde du?" flinade han och tog hennes hand i sin. Han flätade samman deras fingrar och slöt ögonen i några sekunder till, ville njuta av stunden ett tag till. "Men helst i ett finare hotell."

Hon skakade lite på huvudet men kände sig bättre till mods. Att han ändå retades måste väl vara ett gott tecken? Hon ville inte att han skulle vara upprörd på henne.
”Okej då,” nickade hon men rörde sig inte ur fläcken, hade inget emot att ligga kvar en stund till.

Jason log smått och gjorde inte någon ansträngning för att ta sig upp från marken då han njöt lite för mycket av stunden. Han slöt ögonen och kysste hennes huvud några gånger.
"Jag älskar dig."

Hon motstod den starka lusten att ägna några minuter åt att tvivla över hur han kunde älska någon som henne, och log istället varmt mot honom.
”Och jag älskar dig.” Om han bara kunde förstå hur mycket han betydde för henne.