prs med ingetledigt

- Det här kan göra lite ont, mumlade jag och hällde på något-jag-just-nu-inte-kommer-på-vad-det-heter

Jag rörde inte en minn.

Jag fipplade snabbt klart med det sista.
- Så Lucas bor alltså inte här lägre? Frågade jag förvirrat.

- Jag vet inte, sa jag.

Jag nickade.

- Förlåt mig, sa jag.

- Det gör inget, svarade jag lättat.

Jag kramade om honom.

Jag kramade tillbaka.
- Var v-var bara så rädd att du skulle, du vet, ha gjort det... Tagit självmord alltså. Med tanke på det som hände i-innan, sa jag och tårarna började rinna från mina ögon igen.

Jag höll om honom.
- Jack lugn, sa jag mjukt.
Jag var så ovan att se Jack så liten och ledsen.