De utvalda

Ethan öppnade upp ögonen och smekte lätt Elethas kind. "Skumt, för jag fryser väldigt mycket". Han ryste till och blundade igen. Det svarta håret hängde rakt framför hans ansikte.

Eletha la sig vid honom och la armarna om honom, "Men du är ju kokhet, Ethan." sa Eletha och hoppades att hon kunde hjälpa honom på något vis.

Ethan la långsamt sina armar om henne. "Jag fryser fortfarande". Svett började samtidigt rinna från honom. "Men jag kanske dka.klä av mig".

Hon nickade, "Du borde sova, jag hjälper dig." sa hon och drog av honom kläderna och la över honom täcket och gjorde lika med sig själv och la sig vid honom. "Jag stannar här, sov nu." sa hon med lugnande röst.

Ethan låg bara stilla och darrade lätt då luften slog emot honom. "Tack" mumlade han och la sina armar om henne. Andningen saktade ner och strax sov han. Under sömnen blev han bara varmare.

Eletha drog av honom täcket och öppnade fönstret för att få ner hans värme, hon kunde inte sova, han var kokhet.

"Eletha" mumlade Etham oroligt i sömnen och sträckte ut sin hand för att hitta henne. Hans heta skin kyldes en aning av vinden.
(Påväg hem nu! Kunde svara mer än jag trodde igår)

"Jag är här." sa Eletha och la en sval hand på hans panna och tog hans hand.

(Trevligt )

"Lämna mig inte" bad han i sömnen och lugnade ner sig av hennes svala händer. Han sov vidare och hade rytmiska andetag och värmen blev lite lättare.

"Aldrig, jag lovar." sa hon lugnande och drog en filt om sig hon frös i det kalla luftdraget, men Ethan verkade bli bättre.