När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai såg sig omkring och såg att han var i sin morfars arbetsrum och Voldemort stirrade på honom
"Fai?" sa han och till sin förvåning så var hans röst sorgsen och Fai kunde bara nicka som svar "dog du för det ja sa?" frågade Voldemort och Fai slog ner blicken och satte sig ner i en stol
"inte bara" sa han

Xenia upptäcker hur rätt så irreterande det är att laga maten själv. Hemma brukar hon oftast äta ute, då mamma är och tränar och pappa är i skolan eller jobbar på sitt håll. Och i skolan är det ju fullt med husalfer, men inte här.

"det var inte meningen Fai" sa hans morfar och Fai såg på honom och trodde inte på ett ord men förblev tyst
"hur är det med Cara?" Frågade han och Fai funderade en stund
"hon är ledsen och arg" svarade han och Voldemort sänkte blicken
"det var inte min avsikt att såra henne" sa han och Fai förblev tyst

Xenia går in i duschen och undrar var Fai kan vara. hon drar på sig shorts och linne och går ut på gatan före att se om hon hittar honom.

"Fai se på mig" bad Voldemort och Fai vände blicken mot honom "jag ville inte att det skulle bli så här" sa han och Fai reste sig argt upp
"Du är dålig på att visa det då" sa han och ställde sig vid fönstret "eller du är snarare dålig på att ljuga, du har alltid hatat mig för att du hatar Draco" sa han och Voldemort förblev tyst
"Men vad jag inte förstår är varför du blev arg på mor för att hon valde att lämna livet?" sa han och väntade på svar

( Hade du kul på Felix? Ni såg ju ut att ha stört trevligt =) vart sugen att följa med nästa år^^ då ska jag klä ut mig till pixignom xD Hahaha xD )

Det var ganska många folk vakna men de flesta satt i sina trädgårdar och åt frukost. Xenia kom på sig själv med att ha handen berädd att dra staven, en vana som Bella lärt henne. Inte för att hon tror att den skulle behövas här men ändå. Hon saknade Bella och sin mor och far. Egentligen var det ingen ide att dö, hon mådde inte precis bättre av det inte.

"för att jag inte ville se henne dö" sa Voldemort och Fai reste sig upp
"tanken slog dig inte att hon inte trivdes i din värld där de flesta hatar henne?" sa han och ställde sig vid fönstret "ingen av oss trivdes i din värld" sa han
"jag förstod nog aldrig det helt" sa Voldemort lågt
"jag vet, men du var för upptagen med att styra världen för att se vad som hände runt dig" sa Fai

Xenia går längst gatan och ser Luna stå och stirra upp i ett träd. "Letar du efter Narglar? Vet du att de finns i morötter?" sa Xenia glatt och Luna nickade. "Hur vet du det?" sa hon förvånat. "Läst om dem." log Xenia och Luna vinkade in henne i trädgården.

"Fai kan du förlåta mig?" frågade Voldemort och Fai såg inte på honom, han visste faktiskt inte
"jag vet inte, du har hatat mig sedan början och bara funnits där när du behövt mig till något" började Fai "och du har flera gånger önskat mig död och ja nu fick du som du ville" sa Fai och Voldemort reste sig upp och gick fram till Fai
"jag inser nu hur fel jag har haft, utan er är det tomt" sa Voldemort
"du skulle sett det neä vi levde för nu har du redan förlorat oss" sa Fai och Voldemort tystnade

Xenia följde med Luna in i den prunkande trädgården. Som hade en massa exotiska växter och här och där skymtade hon märkliga djur. "Te?" sa Luna och Xenia nickade och satte sig i en trädgårdestol.