Skriva av sig-tråden

Jag skall försöka skaffa ett förstahandskontrakt i Visby som min far ställer sig som borgenär för, sen försöka göra ett lägenhetsbyte till Södermalms-norrmalmstrakten. Skulle det fungera dör jag av lycka. Har 3000 kö-dagar hos Gotlandshem. Det måste, måste, måste fungera. Just nu kanske allt är skit rent ut sagt men då gäller det att försöka föreställa sig en framtid med något/några nått. Det är det enda som driver mig framåt just nu. Det får mig att orka cykla till gymmet, äta, gå på jobbcenter osv.

Får jag en lägenhet i stan kan jag hyra ut ett rum också till folk som behöver ha någonstans att bo. Och då tänker jag fan inte ta överpris som alla andra idioter. Okej, alla gör inte det men 10 000 för att hyra ett rum, yeah right.


Jag orkar inte träffa folk nu, vill bara sitta här och kapsla in mig och hitta något bra att se på. Mitt riktiga liv känns långt bort, den här sörjande, sorgliga personen får sitta och andas ut och typ resa sig ur askan sen eller nått.

På måndag sätter de kanske en diagnos på mig också.

Har haft så sjukt svajigt humör idag att jag nästan hqar blivit galen.

Varför gör jag såhär? Jag har inte ens den sortens känslor för dig. Varför gör det ont? Varför virvlar ångesten upp av något så simpelt, så icke av mig berörande, när jag hälften av tiden bara upplever motsatsen?
Hatar att mina känslor är så fucked up, hatar att behöva simulera och agera och låtsas och förtrycka bara för att passa in i samhället; det sabbar så jävla mycket av min självkännedom vad gäller mina känslor och vad de betyder. Så istället gör jag som jag alltid gjort; får känslor som jag inte vet vad de betyder eller inte känner igen eller inte vill ha, och då övertolkar jag dem och omformar tills det blir något helt uppskruvat och för det mesta inte ett dugg äkta. Hatar min uppväxt, hatar min AS, hatar allt som vridit allt jag känner snett i ren överlevnadsinstinkt.
För jag kan aldrig lita på att det jag känner är sant. Det kan lika gärna vara en förvrängning för att skydda mig själv, som jag kommer få betala dyrt för i slutändan med mer misstro, mer paranoia, mer helvete. Hell is others.

altså jag måste bara få skriva ett rant om hur fantastiska internetkompiar är

Jag mår så jävla dåligt herregud

Jag känner mig så jävla ensam.

Skola imorgon efter att ha varit borta flera dagar med magsjuka. Känner mig så jävla nervös, hatar att vara sådan. Hatar att jag har missat saker och läxor och sådant, och att få skoldator så måste gå och fråga speciellt om det, allt känns bara jobbigt. Och hatar tyskan. Inte läraren men just tyska ämnet, men måste ha språk detta år och nästa, sedan är det slut.