The cold in our bodies [PRS]

Lottie gjorde det samma. Så fort hennes kind kom åt kudden så föll hon i en djup sömn.

Några timmar senare knackade det försiktigt på dörren och den öppnades.
"Är ni vakna? Det är snart dags och jag tror ni har fått en god sömn så ni orkar." Det var samma kvinna och hon log. Hon hade en skimmrande dräkt på sig och smycken i silver och vackra ädelstenar.
"Ni har en halvtimme på er." Sa hon med ett skratt.

"Åh, ja. Tack. Jag ska göra mig klar.", svarade Olivia hastigt samtidigt som hon försökte komma ihåg med vem hon var, var hon befann sig någonstans och varför. På en sekund var hon tillbaka.
Hon satte sig upp och gnuggade sömnen ur ögonen och gick för att se sig själv i spegelbilden och på något sätt göra sig representabel.

Lottie hade svarat samma sak och ställde sig vid dörren och såg in på Olivia.
"Du ser helt magisk ut." Hon log varmt och drog in den svala doften som spred sig i palatset. Det var mörkare nu och hon såg sig om. Det hängde facklor på väggarna som brann.
"Det känns ganska magiskt." Viskade hon.

"Du med!", utbrast Olivia när hon fick syn på Lottie. "Det här stället.. det får fram nya sidor hos mig som jag inte visste om att jag hade!" Hon höll tillbaka ett skratt bakom sin hand. "Bäst att inte låter dem vänta på oss." Hon gick ikapp Lottie. "Alices magi är otrolig. Jag är glad att få skåda den med mina egna ögon."

Lottie rodnade och snurrade runt. För att visa kläderna hon valde och hon såg på kvinnan som log.
"Är ni redo? Följ med så går vi tillsammans." Hon höll ut två frukter.
"Ät dessa medans ni går. Tänk på posetiva tider medan ni tuggar." kvinnan nickade medan Lottie tog emot ena.

"Okej." Vid det här laget var Olivia övertygad om att hon skulle stanna här för alltid och bo här. Hon ifrågasatte inte frukten som kvinnan räckte över till dem. Utan plockade upp den och smakade på den samtidigt som hon fyllde sitt sinne med positivitet. Det här kanske var en del av magin? Och på så sätt, var Olivia också en del av magin? Den tanken var spännande.
Hon följde med Lottie och kvinnan.

De började att gå och kvinnan plockade ut sin frukt som hon själv började att äta. De gick genom palatset och klev ut på baksidan där en eld brann i mitten. Runt den satt alla kvinnorna och på en scen stod Alice. Hon hade helt nya kläder. Håret hängde vid hennes ansikte och smycket Tristan hade gett henne syntes inte. Men hon bar andra smycken och hon höll en trumma i ena handen och en pinne i ena.
"Sätt er här." Kvinnan satte sig och nickade åt dem att sätta sig.

Olivia kände inte igen Alice vid första ögonblicket. Hon visste att Alice var mäktig, men det här syntes, till sin spets. Hade hon inte känt Alice sedan tidigare hade hon kanske blivit skrämd.
Olivia gjorde som hon blev tillsagd samtidigt som hon passade på att se runt på de andra som samlats på platsen. Vad skulle hända nu?

Alice slöt ögonen, drog ett djupt andetag innan hon började.
med sin klara röst började hon sjunga medan hon började slå på trumman. Hon dansade runt så håret flög runt och det såg helt makalöst. Elden fick hennes hår att verka som det bran. Månen över dem kastade ett spökligt sken över dem alla men Alice verkade inte bry sig.
Hon förde sig som hon vore natten själv. Snart började kvinnorna att komma med sången och det blev som ett mantra.

När hon till slut slagit den sista tonen så föll hon ner på knä. Började prata och sträckte upp händerna mot månen.
"Månen är med oss." Ropade hon ut till stadens jubel.
Nu kunde festen börja igen och flaskor togs fram och Alice hjälptes ned från senen och hon log mot Olivia och Lottie. Svettig i ansiktet sjönk hon ner på knä.
"Vad tyckte ni?" Flåsade hon tyst.

"Wow, Alice! Det där var helt otroligt! Vad fint du sjunger och dansar. Jag blev helt förtrollad!" Hon applåderade förtjust samtidigt som log log stort.
"Vilken feststämningen det blev.", fnittrade hon och såg runt på de andra som tagit plats för firande.