Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log svagt och böjde sig fram så kvinnan kunde rätta till slöjan och nickade.
"Tack." Hon log mjukt och såg sedan ut mot havet, som något saknades.

Cun log och återvände till köket och återupptog det han gjorde.

"Den här vägen då."
Kvinnan nickade och gick före för att ställa upp dörren så att Kiliah kunde passera. "De har samlats för att se er två! Ni blir ett ljuvlig par!", kvittrade hon och klappade sina händer för att gå före henne ut i korridoren och leda henne till salongen där de öppnade ut till gården för vattnet, stranden och gräset att synas. Det var en vacker syn. Genom fönstren kunde de syna de människor som samlats för att fira deras giftemål. "Här, du ska vänta här, tills musiken börjar. Zydar.. han.. han väntar på dig där framme."
Zydar hade gått före för att parkera sig vid altaret.

Roy hade ursäktat sig från kaptenen för att gå ner till Miliah och Cun. "..Vad jobbar ni med?", frågade Roy och lät en aning nyfiken, kanske mest för att han var en aning uttråkad av den långa resan.

Hon nickade sakta och såg upp mot taket.
"Okej det låter som en bra ide." Hon log svagt och höll händerna knäppta.

Miliah log mjukt och såg på honom.
"Lagar mat vad gör man annars i ett kö? " Hon lade armarna om honom och log svagt.
"Och vad gör du själv?" Hon kysste honom.

Något som lät som ett stränginstrument började att spela och tjänaren gav tecken åt Kiliah att börja gå.
Zydar svalde när han hörde tonerna och insåg att ni var det dags. För sig själv gladde han sig åt att Kiliah valt honom. Hans trolldom hade fungerat. Äntligen skulle en framtid för hans släkte säkras och överlevas. Han svalde för att lugna sig, han ville inte bryta förtrollningen och visa sin ursprungliga form för att skrämma Kiliah. Han log istället och sträckte på sig en aning.
Gästerna vände sig om för att se åt brudens håll och flämtade, så som tjänaren gjort, vid åsynen av henne. Så vacker..!

"Ja, det är sant..", mumlade Roy och kramade om Miliah då hon lade armarna om honom. Han kysste henne tillbaka och kramade om henne. "Jag trodde vi åt nyss bara." Roy skrattade kort och släppte taget om henne. "Vi närmar oss land. Men det är en bit kvar. Jag oroar mig för Ethan."

Så fort musiken hade börjat spela så trädde hon fram där hon stod gömd. Hon hade ett litet leende lekande på läpparna och hon tog sig fram till altaret. Hon hörde Sammis glada joller till sidan av sig och hon log svagt. Allt kändes så perfekt nu.

Miliah skrattade svagt.
"Det var bara något lätt, bröd med kött. Vi gör i ordning lunch och det kommer ta lite extra för det kommer bli gott." Hon log sorgset.
"Det gör jag med. Han måste vara förstörd inombords."

Zydar log med ens bredare så hans tänder syntes vid åsynen av Kiliah. När hon kommit fram till de fattade han hennes händer och såg djupt in i hennes ögon med en kärleksfull blick. Han upplevde en känsla av både lycka och framgång. Vid bara tanken att hans framtid var säkrat med Kiliah som sin partner värmde det, han visste att han skulle klara sig länge, hans släkte skulle få leva vidare, han skulle få regera länge till.
"Du är så vacker.", viskade han och blinkade åt henne.
Sedan började någon som verkade som en präst att tala. Zydar visste ju att det inte var någon sådan. Det skulle inte gå med en annan närvaro att viga de två.
Han fick frågan om att ta Kiliah som sin maka. Zydar kramade lätt om hennes hand. "Ja, det gör jag.", svarade han och såg kärleksfullt ut åt Kiliahs håll. Frågan ställdes till Kiliah.

"Du gör rätt som underhåller oss med mat, det är en av våra mest uppskattade underhållningar." Roy kikade åt Cun och sedan på Miliah igen. "..Och det såklart, ni lagar god mat, och det är ju ett plus." Han rörde vid hennes ansikte och böjde sig fram för att kyssa hennes kind. "Bäst att jag går och ser efter Ethan, för att se att han håller ihop än."

Hon hade sett in i Zydars ögon. Hon log och nickade svagt.
"Ja jag gör jag." Hon rodnade svagt och blickade upp i hans ansikte. Han skull lyfta bort slöjan och kyssa henne. Hennes ben vek sig nästan och hon lutade sig mot honom.

"Det är så man får god mat." Hon log och smekte hans kind.
"jag tror han klarar sig. Han är ju Ethan." Hon log mjukt. Sedan började hon lägga ner allt i en gryta för att göra en stor gryta och hörde vågornas skvalpande.

Zydar pustade ut en aning vid hennes svar och lyfte slöjan för att se hennes ansikte. "Kiliah..!", flämtade han vid närmare blick på henne. Så vacker. Han böjde sig fram för att möta sina läppar mot henne. I bakgrunden kunde han höra hur gästerna klappade entusiastiskt händerna och jublade åt deras äktenskap.
"Kiliah, kom, vi går före de andra."
Han fattade hennes hand och började gå med henne tillbaka till byggnaden. "De har gjort i ordning i salongen för vår bröllopsfest, älskade."

Roy hejdade sig. "Ja, du har rätt. Han är stark.", sa Roy och vände sig om igen för att se på de. "Men om jag lika gärna ska vara här, säg mig, älskade, vad kan jag hjälpa till med?"

Hon såg upp i hans ögon och log ett svagt leende. Lät sina läppar mötas hans och hon lade händerna om hans nacke för att hålla honom nära sig.
"Måste vi ha en fest?" viskade hon blygt. Hon hörde Sammis gråt och hon log.
"Får jag se efter min son lite snabbt?"

Miliah skrattade och såg på Cun.
"Hjälp Cun så ska jag se efter Ethan." Hon log svagt.

Zydar gick efter henne in i byggnaden. Han vände sig om för att se på henne. När han såg hennes osäkerhet pustade han ut och fattade hennes hand i sina. "Självklart, se efter honom. Ingen brådska." Zydar såg mot henne. "Kom till festen när du känner dig redo. Vi väntar på dig där." Han böjde sig fram för att kyssa henne igen.

Roy nickade och verkade överraskad att Miliah själv skulle se efter Ethan, men det var väl klart, Miliah var bättre att föra en konversation än vad Roy var. Roy gick fram till Cun för att se efter vad han kunde hjälpa till med. "Cun, vad kan jag göra?"