Rollspelare & Wolfy prs

Jason tänkte inte ens ta med sina saker då han inte planerade på att stanna på hotellet särskilt länge, det såg verkligen ut att vara på väg att rasa vilken sekund som helst. Sur eller inte, så stannade han för att vänta in Leah. Han granskade henne och spände sina käkar, hon var allt för honom verkligen.

Hon lutade sig mot bilen då hon inte hade någon större lust att gå någonstans för stunden.
”Vad menade du?” upprepade hon då han undvikt att svara på hennes fråga. Kanske det egentligen vore klokast att bara låta det vara men hon hade lite svårt med att dra en gräns.

"Snälla, Leah. Jag har ingen lust just nu." sade han och kollade på henne en stund. Han kände inte alls för att gå in på detaljerna om hur han kommit att bli det han blivit. Han granskade henne en stund och skakade på huvudet. "Skitsamma. Här, åk hem, ta in på hotell, gör vad du vill." sade han bara och gav henne bilnycklarna och ett kreditkort innan han backade lite. "Jag ringer upp dig senare, okej? Jag älskar dig." sade han.

Trots att hon respekterade hans vilja om att inte prata om saken, så hade hon ändå önskat att han inte skulle ta avstånd. Hon ville inte att han skulle vara ensam och hitta på något dumt. Därför tog hon inte emot nycklarna eller kortet han räckte henne.
”Jag tänker inte lämna dig ensam.”

"Jag kommer inte svara på fler frågor." klargjorde han och kollade allvarligt på henne. Han fuktade sina läppar och la armarna i kors över brösten. "Jag kommer ikväll ändå, jag ska bara ta ett varv." sade han sedan och ryckte lätt på axlarna. Jasons avsikt var inte att lämna henne helt utan han behövde bara varva ner då han alltid blev irriterad av minsta lilla.

”Och göra vad?” Leah ville verkligen inte låta honom försvinna iväg på egen hand. Inte för att hon inte litade på honom men för att hon inte visste vad han skulle göra. Han var irriterad och hon ville inte att han skulle hitta på något fånigt.

Jasons första tanke hade varit att ta någon lättare substans för att lugna sig lite men det var inte särskilt smart att avslöja så han ryckte bara på axlarna, så oskyldigt som han kunde.
"Jag vet inte... Gå ett varv kanske." ljög han och bet sig på läppen, brukade ofta bita sin lätt när han ljög.

”Men då kan jag ju ta den här promenaden tillsammans med dig.” Leah påminde sig själv om att inte ta det hela personligt trots att hon blev ledsen över det faktum att han ljög för henne.

"Leah, gå och fixa rum bara. Du valde det här hotellet, du får lösa det." sade han och räckte över kortet och bilnycklarna. Han orkade inte stå och argumentera om exakt allt, ville bara att det skulle gå snabbt och smidigt så att de kunde ta sig ifrån hotellet så snabbt som möjligt.

”Nej.” Så lätt tänkte hon inte ge sig trots att hennes undermedvetna rådde henne om att det vore det bästa, att hon borde ge sig och låta honom vara ifred.
”Jag vet att jag är dum, men inte så blind att jag inte ser att du ljuger.”