Prs

Jag stannade, men stod med ryggen mot männen.

Deras steg närmade sig.

Jag tittade bakåt på männen. De stannade vid oss.

En av männen kom mot Wahidah. Han tog tag i hennes arm.

-Vad är det här för en liten sötnos då?, väste han

-Släpp henne!, sa jag

- Släpp mig! Fräste jag och försökte slita mig loss från mannens grepp. Jag hörde hur de andra männen skrattade.
- Nej då. Dig vill vi ha med oss. Sade mannen. Jag såg skrämt på William och visste inte vad jag skulle göra.

-Sluta!, sa jag högre.

Plötsligt sparkade en av männen till mig hårt i magen. Jag föll ihop på marken och kved till av smärta

Min rädsla förvandlades till ilska.
- Släpp mig för fan! Skrek jag och sparkade mannen som höll i mig. Hans grepp var inte lika stark mer och jag slapp loss.
Jag vände mig mot männen. Allt vatten i sjön kokade.
- Ser jag er ännu en gång lovar jag dränka er! Skrek jag ilsket och satte mig på huk brevid William.
Männen såg skrämt på mig och på vattnet i sjön bakom mig.

Jag kved av smärta. Sparken hade träffat ett av revbenen perfekt.

Männen började gå iväg.
- Gör det ont, ska jag ringa någonstans? Frågade jag oroligt och plockade upp mobilen från fickan.

Jag fick inte fram ett ord. Jag bara kved och flåsade.

Jag ringde efter ambulansen och snart hörde man sirener.
Jag såg oroligt på William och reste mig när ambulansen kom.