Power (Ett rollspel för alla)

"Ursprung, borde han veta." Ariana gestikulerar mot sin bror. "Vad de gör här borde väl vara ganska uppenbart? De är här för att förgöra." Flinar hon som om det här var en sorts lek.

Annabeth kastade en blick på Will.
"Okej, vi får attackera på något annat sätt. En ändring av planerna, hon är här." Annabeth nickade mot Ariana. "Och tack för hjälpen ändå."
Sedan himlade hon med ögonen mot Ariana.
"Säg något vi INTE vet."

"Tydligen så slösar ni bort tid på prat istället för handling, jag ber så mycket om ursäkt, inte, men jag tror man lär sig så mycket mer i praktiken." Säger Ariana vardagligt och lägger ned händerna i fickorna.

Annabeth höjde på ett ögonbryn.
"Så det är så du tänker! Det är väl därför du blivit vad du nu är? Handlat utan att tänka innan? Du är så smart, min vän, vi borde verkligen följa dina regler." Hon pausade. "Någon med en ny plan? Vi måste försöka omringa de på något sätt, eller i alla fall överväldiga de. Överraskningsmomentet står på vår sida."

"Oh! En sak till! Ses." Säger Ariana med ett stort leende innan hon lämnar rummet och befinner sig ute på gården. Man lär sig mer av fara, det etsas liksom fast i minnet och präntas på så sätt att det inte går att få bort. Olyckligt nog brukar ju alla sådana upplevelser fastna med att man blir livrädd, men sak samma.

Dominus beslutar sig för att ompröva sin bedömning av Annabeth som omdömeslös. Hon verkar ju inte ha tappat huvudet totalt i alla fall.
Han rynkar pannan en aning. Han avskyr att han faktiskt inte vet, att hans information inte räcker till. Han kan ju framföra sina gissningar dock.
"Det finns faktiskt inte mycket mer att berätta. Det hon säger är korrekt, och Williams bedömning av deras försvar också, åtminstone för de här svagare individerna. Men jag har alltid trott, och tror, att det finns en tanke bakom. Det finns alltid de som vill kontrollera, och de som kan kontrolleras. Men men, nu måste vi fokusera på det som vi vet. Nämligen att vi behöver undanröja dessa varelser". Det sista säger han med energiskt tonfall, medan han ger alla i gruppen en bestämd blick.

((Jag är efter och missar att Ariana försvinner...))

Annabeth kände hur hjärtat blev till is.
"Jäkla idiothäxa!" svor hon. "Hon tänker aldrig, va?!"
Hon stirrade på Ariana genom fönstret. Nu var de chanslösa, utan överraskningsmomentet.
"Dominus, hur ska vi undanröja de nu?!" Annabeth pekade ut genom fönstret.

Lelia står mest i bakgrunden. Men något Dominus säger får henne att börja tänka;
"Men jag har alltid trott, och tror, att det finns en tanke bakom." En tanke, som hon kanske skulle kunna komma åt...
Hon går fram lite och tittar på varelserna medans hon säger "Om de har en tanke, skulle det betyda att jag kan komma åt den"

((Alla meddelanden försvann O_O. Whut are we goin' to do?))

((saganda: Vi får väl skriva om Det var ju något fel på Mugglis))