Sjunde året på Hogwarts

jag såg kallt på dem.
"Syskonen? varför är jag inte förvånad, inte det minsta" sa jag kallt och lekte med staven mellan fingrarna
"Och ni hadeänkt döda oss alla när ni hittade oss?" sa jag och de nickade svagt
"Jag hörde er inte" sa jag
"Ja och sedan skulle vi tillkalla syskonen." sa den ena och jag log kallt
"Verkar som vi har fått en utmärkt möjlighet här. s vad säger ni ska vi få syskonen att tro att det lyckades?" sa jag och såg på mina vänner

- Varför inte det kan bli kul, du kanske ska ha ett litet samtal med dem Cara, sa jag och såg ogillande på männen.
- Var glad att ni inte är döda som honom där, sa jag och tittade kallt på dem.

jag nickade allvarligt
"Okej då ska jag bara fixa våran teaterscen." sa jag och trollade fram några dockor som liknade oss fast låg livlösa på marken, sedan gick jag fram till männen och stannade framför en svarthårig man.
"Du ska få i uppdrag att berätta för dem. du tillkallar dem när vi gömt oss och säger att dina medhjälpare dog och om du sviker mig så lovar ajg att du kommer dö." sa jag kallt och drog med de andra två till buskarna och slängde tunglås över dem och gömde dem väl, sedan trollade jag bort tronen och klättrade upp i trädet och gömde mig. de andra tog skydd och mannen kallade på syskonen och vi såg på dem
"Vart är de andra?" frågade Alecto och mannen berättade vad som hänt och han gav en ganska bra histora och jag såg på mina vänner och bestämde att de skulle få sköta det och göra vad de kände för. jag skulle hjälpa dem när de behövde

Syskonen gick glatt fram till dockorna och såg ner på dem.
- Äntligen är de döda, skönt att bli av med dem, sa Alecto.
- Men herrens dotter då?, sa Amygus
- Vi får det att se ut som en olycka, att de bråkade med varandra eller något, sa Alecto med glädje i rösten.

Jag satt gömd bakom busken och hörde vad de sa.
Cara satt uppe i trädet medans Dean flög över oss och höll vakt.
- Kom vi smyger på dem bakifrån, sa jag viskande och vi smög bakom dom.
Mannen som hade tillkallat dem tänkte säga något man jag lamslog honom lätt och satte tunglås på honom.
Blaise råkade trampa på en gran och syskonen vänd sig om.
De såg lite förvånad över att vi levde, sen såg de på mannen som va lamslagen och såg ännu mera förvånad ut.
- Jag har en fråga till er, sa jag och riktade staven mot Alecto och hon hängdes uppochner.
Likaså gjorde Draco mot Alecto.
- Varför är ni efter mig?, sa jag och kollade på dem.

jag såg på syskonen. trodde de verkligen pappa skulle tro att jag bråkat med dem och de skulle ha lyckats döda mig? jag stirrade på dem men de verkade inte märkt mig och snart hängde de upp och ner och jag log gillande mot Laura
"Du är en äckig liten smuttskalle" fräste Alecto och försökte komma ner.
"Du är uppkäftig och du förtjänas inte att kallas häxa" fräste Amygus och jag såg argt på dem, men jag tänkte låta Laura sköta det och jag såg på henne

- Ja för det första, så borde ni lyssna bättre, sa jag och förvandlade dersa öron till dubbel storlek.
- Jag är ingen smuttskalle utan halvblod, förstått?
- Och för det andra så undrar jag vilka som hänger uppoch ner nu och vilken som står på marken.
Jo, den som inte förtjänas att kallas häxa står på marken, och de andra som inte har några trollstavar hänger uppochner, sa jag och stavarna deras flög iväg.
- Nå, är det några mer problem ni ändå vill ta upp när ni hänger där uppochner och vill ha en pratstund med oss?, sajag med sockerssötröst vänd mot de båda.

jag började skratta åt deras förvånade ansiktisuttryck och de fick syn på mig för första gången.
"Ne men hej" sa jag vänligt som om det var några gamla kompisar jag hälsade på och de såg lite förskräckt på mig
"Ja jag undrar vad ni har i mot mig?" sa jag vänligt och de såg på varandra
"Du är en tjej!" sa Alecto och jag tyckte det var konstigt att hon sa det
"Ja och du är 17 år och vi gillar inte att du ger oss order" sa Amygus och jag såg på dem
"Det var förvånat. jag trodde de hade en mer anständig anledning eller vad säger ni?" frågade jag de andra och hoppade ner från trädet

- Alltså ni är inte vad man kan kalla smarta.
Ni tror att vi skulle kunna döda Cara efter ett bråk.
Ni tror att jag inte kan något.
Och ni gillar inte Cara för att hon är tjej, 17 år och ni måste ta order av henne.
Är ni inte riktigt kloka eller?, sa jag och såg på dem.
Jag fattar verkligen inte vad ni har tänkt på med att anfalla oss och att skicka de där efter oss, de kunde ju inte ens döda oss.
Hur tänker ni egentligen eller gör ni det alls?, sa jag och skakade på huvudet åt dem medans Cara ställde sig vid oss andra och Dean kom ber och förvandlade sig tillbaka.

"nej jag tror inte de är särskilt smarta, jag menar jag lyckades ju döda den ena utan problem" sa jag likgiltigt och sågpå syskonen som utbytte en blick.
"Ja hade ni hafat mig för att jag torterat eller dödat någon ni gillade hade jag fattat det, men vänta det är ju vad min far gör och honom gillar ni, varför då?" sa jag och såg på syskonen som inte svarade.
"Det vare en perfekt plan, ni skulle inte veta vilka de var och de sulle smyga upp och döda er." sa Alecto
"Ett tips, hyr bättre mördare!" sa jag kallt och såg på dem
"Nå vad ska vi göra med dem?" sa jag och såg på mina vänner

Jag nickade åt Cara.
- Ja ta några bättre mördare, kolla deras CV nästa gång, för de där var sämre än mig och då är de dåliga, sa jag och skakade på hucudet och vände mig sedan mot Cara.
- Det finns en trång grotta här i närheten, vi kanske kan stänga in dem där.
Lamslår vi dem och har tunglos på dem och sedan flyttar massa stenblock framför.
Sen kan vi ju lägga de andra där med, eller vad säger du?, sa jag med ett leende mot henne.